Cykeln som imagehöjare i 8-åringssegmentet…

Vi i CRT kör ju som bekant runt på fantastiskt fina cyklar från Specialized. Och häromdagen blev det uppenbart för mig att en riktigt grym S-Works faktiskt bidra till att höja en enkel veterancyklists coolhetsgrad hos kidsen. Från vilken nivå vill jag dock inte spekulera i men det är ju en annan sak.

FullSizeRender
[fotot från helt andra backar än Puig Flottsbro]

Jag var på väg hem – per fot – i förrgår och två smågrabbar i klart oversized fotbollsutrustning cyklade förbi. Tvärvändning. Stannar och stirrar på mig, tittar på varandra, ned i marken, på mig igen… ”Du är tjejen med den coola S-worksen va? Den svarta med rött på? Som cyklar i Flottsbrobacken i liftspåret va? Värsta cykeln. Jag ska köpa en så’n… nå’n gang alltså. Jag delar ut reklam. Sparar.” Kompisen i en flera nummer för stor spelartröja som gick till knäna ungefär påpekade att han nog skulle bli fotbollsproffs först, för då kan man ju köpa vilka cyklar som helst. Men då kanske man vill ha bilar istället? Kanske en monstertruck? Grabbarna tappade bort sig i detta dilemma en stund där.

Jag meddelade i alla fall att det nog var just undertecknad, eller snarare min cykel som de tänkte på. Jag kör ju normalt mina backintervall borta i Flottsbrobacken både vinter och sommar och har faktiskt inte sett någon annan självplågare köra parallellt med enduro o DH-folket som åker liften upp. Så det borde ju vara jag. Undrade ju ändå i mitt stilla sinne hur de kunde känna igen mig ”civilklädd” men gissar att hårtofsen som normalt sticker ut ur hjälmen samt min inte helt normalsvenska höjd över havet nog avslöjat mig. Och cykeln sticker ju ut bland enduro och DH-hojarna därborta.

”Brorsan och jag kom inte upp med våra cyklar. Brorsan ramlade efter två meter typ. Men jag ska klara det. Om jag hade en S-works skulle jag nog klara det. Jag klarar nästan hela gröna slingan ute vid Lida i alla fall. Klarar jag Flottsbrobacken så får jag kanske en ny cykel. Jag cyklar jämt. Det är roligare än fotboll.” Inget fel på inställningen där och jag insåg att grabbens cykel, trots sin ringa storlek (dock några nummer för stor för cyklisten ifråga) nog vägde mer än min plus att den hade utväxling som nog hade funkat bra för en vuxen på Cykelvasan. Vi enades om att grabbarna skulle få provtrampa min S-Works Era nästa gång de ser mig i Flottsbro men att det nog var viktigast att hitta en hoj i rätt storlek. Tipsade om Cyklotekets höstresa om föräldrarna eventuellt var på jakt.

Kunde inte låta bli att smittas av energin och övertygelsen om att i princip alla drömmar kan bli verklighet. För det var ju helt klart mer ett val ”vilken” idrott de skulle bli professionella i snarare än ”om”. Men varför inte? Och kanske det blir cykelproffs istället för fotbollsproffs av de där småkillarna? Man kan ju hoppas. Själv tyckte jag i alla fall att det var ganska kul att höra en 8-9-åring säga att jag, en 46-årig ”tjej” (tackar för den också) ”äger”. Ja, egentligen att min cykel ”äger” då, men ändå?

Annars så är läget här lite so so. Och det är därför bloggandet blir en smågullig vardagsbetraktelse snarare än något tävlings- eller tränngsrelaterat. Åkte just på en halsinfektion och det var väl inte det jag behövde efter alla problem denna säsong. Rehabträningen går dock fint och jag har redan ställt in mig på veteran-VM nästa år som tydligen går i Andorra. Om jag repar mig tillräckligt fort kan det bli ett litet test på 12h-VM i Tyskland nästa månad men fokus är givet och det är att vara i toppform ungefär vid den här tiden nästa år.

Önskar er alla en toppenfin helg.

/Petra

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *