Race-Report, Mörksuggejakten – Det mentala spelet under ett långlopp i MTB

 

#mörksuggejakten

A post shared by evaonn (@evaonn) on

”Gud så skönt – Jag klarade det!”

Det var min första tanke när jag korsade mållinjen i dagens lopp i Rättvik efter 74 km hårt kämpande på cykelsadeln på de roliga, men utmanande stigarna i trakterna runt denna pärla vid Siljans strand. Det jag syftade på att jag klarat var att hålla mig på benen, jag menar hjulen, (nästan hela vägen i alla fall) och prestera i paritet med min konditions- och teknik-nivå för tillfället. Det är en oerhört skön känsla att inte behöva besvara den obligatoriska frågan efter målgång ”Hur gick det?” med ”Bra, fram tills…”, vilket varit fallet för mig under de flesta av årets tävlingar. Den här gången behövde jag inte svara alls för mitt stora leende gjorde ord överflödiga. 🙂

En av de mest intressanta sakerna med den här sporten är hur mycket som handlar om psyke och mentalt fokus. Cykling är ju en utpräglad konditionssport och långlopp en uthållighetsgren där pulszoner, mjölksyratrösklar och syreupptagnings-förmåga otvivelaktigt har avgörande betydelse. Att kunna pressa sin kropp till obehagets gräns kräver dock en signal från hjärnan och det är där psyket kommer in. I MTB skulle jag dessutom säga att det är viktigt att ha med huvudet, vara skärpt och alert i de många situationer som kräver blixtsnabba beslut, såsom om man ska köra rakt på, lyfta styret eller hoppa med hela cykeln över den sten som uppenbarar sig bara någon halvmeter framför ens framhjul, först efter att framförvarande cyklist passerat hindret.

Tillbaka till loppet och mina egna tankar:
För mig pendlade tankarna mellan ”jag är stark”, ”idag är min dag” och ”jag orkar” å ena sidan och ”jag är slut”, ”gick ut för hårt” och ”jag orkar inte svara på tempoökningen” å andra sidan. Tankar av typen ”shiiit, nu går jag i marken” och ”puh, det var verkligen nära” hann också passera min hjärna under dagens lopp.

I starten och längs den första kilometern genom stan bakom Master-bilen så var det järnfokus på att komma iväg bra och hamna i position till den långa backen upp till Vida Blick som gick på en asfaltsväg bredvid skidbacken. Som vanligt när så många hungriga cyklister av rang släpps iväg samtidigt så blir det smått kaotiskt och väldigt trångt, vilket min team-kompis Isak Nordin tyvärr fick erfara, då han var med i en häftig krasch som slutade med rejäla skrapsår och en trasig cykel (=brutet lopp innan det knappt hann börja). Själv klarade jag mig precis förbi och hade en hyfsad position in till backen. Tempot blev genast högt och jag låg om inte på max, så väldigt nära hela vägen upp. Som tur är för min del så är långa backar lite av min specialitet, så jag hängde med de snabba där framme riktigt bra.

Sen blev det jobbigare:
Resten av de första tre milen var en rejäl kamp mot känslan av att det går för fort för mig och jag tappade placering på placering samt kunde inte hålla framförvarande ryggar till de många snabbrullade grus- och asfalts-partierna mellan stigarna. Till råga på allt tappade jag flaskan med sportdryck (spetsad med koffein-tillskott) innan jag ens hunnit börja dricka från den. Just då gick tankarna ungefär ”kan det inte ta slut snart – varför plåga sig själv på det här viset?”.

Successivt spreds dock fältet ut och jag hamnade i klungor av cyklister ungefär lika starka och pigga som jag själv, dvs. jag började känna att jag nog trots allt ändå hade något att göra där jag låg i fältet. Med denna nya insikt så tog jag för mig alltmer och lade mig i regel bland de främsta. Det var bra när man kom in till stigpartierna och därmed hade färre hindrande framför en, men kanske inte helt taktiskt eftersom det innebar att jag även drog mycket på rullpartierna. Det får man sällan något för, utan tvärtom leder det till tröttare ben eftersom det är så mycket tyngre att ligga först och ta vind. Någon måste dock göra jobbet och jag vill för allt i världen inte betraktas som någon som bara åker snålskjuts, utan är hellre ”för” dragvillig.

När jag sedan fick min efterlängtade vattenflaska langad till mig med kanske tre mil kvar, så fick jag åter förnyade krafter. Även denna flaska innehåll koffeinspetsad sportdryck, vilket gav markant effekt på framförallt det mentala fokuset. Plötsligt var jag pigg och orkade köra mer tekniskt riktigt i skogen. Följaktligen blev jag heller inte frånåkt längre från övriga i klungorna, utan tvärtom kom ikapp fler än som åkte om, vilket är en stark boost för ork och självförtroende. Dock så var jag och de närmsta runtomkring i ett ingemansland mellan större klungor, varav en till sist kom ikapp bakifrån. I en brant uppförsbacke när det kanske var 15 km kvar så kommer flertalet cyklister förbi, bl.a. min team-kompis Erik, och skapar sig en lucka på kanske 50-100 m. Som svar så jobbar jag mig meter för meter ikapp dem fast jag ligger själv, men här har jag fördel av att banan för gott går in på en single track-stig bland träden. Sista milen blir en resa fylld av mjölksyra, en markkänning (ytterst nära två) och knixiga svängar på mjukt sandunderlag.

Mörksuggejakten

Trots att jag inte hade mycket att sätta emot när närmsta motståndare, som låg bakom mig till kanske 5 km kvar, drog på och lyckades med ett försök att gå om och hänga av mig, så var känslan när jag kom in på upploppsrakan att ”Fasiken, det där gjorde jag jäkligt bra.” kombinerat med ”Åh, vilken härlig bana med så mycket roliga stigar – hit vill jag tillbaka.”

Tänk vilken (super)kraft som kan finnas i ens tankar!

 

Det här blev återigen ett Marathon-inlägg, som kanske inte riktigt följer standardformat 1A för ett RR (race report), men förhoppningsvis kan det kanske skönja lite ljus över alla de tankar och känslor man hinner uppleva under ett LL-cupen-lopp. För min del är det mentala spelet minst lika viktigt för resultatet som en lyckad formtopp. Och när man tillhör de 99,99 % som inte kommer vinna VM- eller OS-medaljer, så är faktiskt den känslomässiga upplevelsen en stor del av tjusningen med att träna och tävla i idrott på elitnivå.

 

Och som vanligt:

Ett stort tack till sponsorer, team-kamrater och langningshjälp som gör detta möjligt.

Ett tack också till arrangörerna IK Jarl i Rättvik och de många funktionärer som ställer upp helt ideellt.

 

Länkar:

Resultat:

http://results.neptron.se/#/morksuggejakten2017/

Andra Race-Reports:

Per Kumlin

Henrik Öijer

Långloppscupen Race-rapport

Bilder:

mtbfoto.se

 

Tack för mig!