Bike-fitted och på väg till Mallis

Så kunde äntligen jag också komma iväg för en efterlängtad träningsvecka! Eller jag åker imorgon rättare sagt. Blir 10dagar på Mallis och jag hoppas kunna få ut så mycket som möjligt trots över en veckas sjukdom.

image

image

Specialized body geometry fit ”fas två” på Cykloteket i Västberga har jag åtminstone klarat av trots att jag varit risig sedan påsk. OK, det var Master Fitter Jonte som gjorde jobbet i och för sig och det känns klart bra…även om jag känner mig aningen liten på min 29:a, S-works Era. Men geometrin är kanon och nu när herr Lindholm ställt in allt efter bästa förmåga, så blir det nog riktigt bra. Även en cyklist på 158cm på höjden kan få lite tyngd över bakhjulet med den här cykeln trots att den är en 29:a. Bra jobbat Spezialized 🙂

//Petra

Allt du behöver veta om cykelträning?

För några dagar sedan hade jag fint besök här på jobbet – min tränare Fredrik Ericsson hade tillfälligt lämnat Dalarna för ett besök i Stockholm med omnejd och passade på att komma förbi. Vid sidan av den vanliga dialogen om hur träningsupplägget funkat och vad vi hittar på när det gäller listiga övningar och upplägg framöver, så pratade vi om boken som Fredrik just skrivit färdigt och som kommer att publiceras av Sisu förlag inom kort: Cykelträning – Träningslära för landsväg och MTB. Jag önskar att han hade skrivit den för en 15 år sedan men å andra sidan lyckades jag ju hitta en övernaturligt bra tränare efter ett par år istället så jag ska inte klaga. Fredrik harfaktiskt lyckats med konststycket att få ganska bra ordning på mig som MTB cyklist….givet diverse omständigheter som diskprotes i ryggraden, ett jobb som slukar galet mycket tid, en monumental oförmåga att lyssna på kroppens signaler, en allmän fallenhet för att fortsätta i tangentens riktning i hög hastighet när stigen svänger och sluta med att bryta blandade skelettdelar osv osv.

Bok

En av de många saker jag uppskattar med Fredrik som tränare är att han är otroligt kunnig både när det gäller teori och praktik. Och att han har en fantastisk förmåga att förstå hur folk funkar och sedan utgå ifrån det, inte bara i det faktiska upplägget. De där kvalitéerna kommer till uttryck i boken som verkligen är ”träningsbibeln” för mer eller mindre alla landsvägs- och MTB-cyklister oavsett nivå. Skriven av en cyklist för cyklister. Allt finns där, från kravprofiler för landsvägs- och MTB-cyklister, träningsfysiologi och upplägg, taktik… Självklart finns ett avsnitt om effektmätning som gör den inre Watt-nörden i dig, om du har en sådan, lycklig.

OK, nu verkar det onekligen som jag använder CRTs blog till smygreklam. Men orsaken till att jag skriver om det här är inte bara att jag kommer att använda den här boken som stöd i min egen träning och faktiskt tycker att det är ett verktyg som kan tillföra något för alla intresserade – även väldigt duktiga och väl pålästa cyklister har mycket att hämta i tegelstenen Fredrik producerat. Men det som slog mig var hur gärna jag hade velat ha den här boken när jag själv började köra MTB! Och jag gissar att någon av er som läser det här kan vara i samma läge som jag var i mitten av 00-talet någonstans och efter ett helt gäng jobbiga år med ryggskada ÄNTLIGEN kunde gå igen, sedan småjogga och som det slumpade sig till slut för första gången testa att köra MTB ”på riktigt”. Man står där helt grön, vanvettigt entusiastisk over att ha hittat den ultimata sporten/hobbyn/livsstilen/stryk det som ej önskas… och åtminstone jag hade myriader av frågor i huvudet om allt som rör cykelträning och cyklar överhuvudtaget. Om någon av er känner igen detta så håll utkik på Sisus hemsida framöver!

Annars flyter det på igen. Imorgon skajag till Jonte på Cykloteket för att göra en sista bike-fit av min nya S-Works Era. Sedan blir det ett XC-test nere i Tyskland helgen efter och sedan en sen, men efterlängtad träningsvecka på Mallis!

Glad Påsk!

Petra Lennartsdotter

Sommarkalendern börjar ta form…

Så här under vinterträningen som i mitt fall fortfarande innehåller en hel del rehab vilken kan kännas aningen jobbig och seg när jag kliver upp och kör den varenda …morgon (men som är värd varenda sekund jag lägger på den), känns allt på något sätt betydligt lättare när datumen för sommarens mål trillat in. Och den här säsongen tanker jag utsätta mig för lite blandade nöjen med manga höjdmeter och som jag faktiskt testat förut. Jag hoppas också att det kommer att kännas ännu bättre den här gången, inte minst eftersom jag på flera sätt kommer att ha en mycket bättre ”bas” fysiskt än sist jag körde loppen.

Jag grävde upp några bilder från de där racen och även om det är väldigt trevliga minnen så kommer jag också tydligt ihåg hur hindrad jag var av alla de skavanker jag håller på att rehabba just nu, och hur fruktansvärt frustrerande det var att inte kunna få ut max av kroppen just av det skälet. Det ingår liksom i konceptet att det gör ont att köra ett lopp om man presterar på toppen av sin förmåga men det ska göra ont ”på rätt sätt”.

Nu har jag har hjälp av otroligt bra fysioterapeuter och har dessutom en minst lika bra tränare, så sakta men säkert börjar jag faktiskt få ordning på kroppen. Men det tar tid att reparera obalanser och skador, särskilt de som hängt med ganska länge men som jag inte tagit tillräckligt mycket hänsyn till. Har inte riktigt levt som jag lär på den fronten. Men träningen har givit resultat och även om det i år t ex inte blivit någon tung styrketräning för underkroppen – jag håller inte för det ännu – så kommer förhoppningsvis den tid jag lagt ned på rehab i gymmet och på bra crosstraining att mer än väl kompensera att jag inte kör maxstyrka i knöböj just nu. Vi får väl se och några av de ställen där jag helt klart kommer att se hur bra det funkar är i samband med XCM-EM för Masters i Bad Goisern, och innan det i några fantastiska stigningar kring Kitzbühl och runt Zillertal.
FullSizeRender (3)

FullSizeRender (4)

FullSizeRender (5)

Ser fram emot att köra uppför de där backarna igen och med lite tur kommer jag ned på ett sätt som inte innebär mer job för sjukgymnaster och kirurger runt om i Europa 🙂

/Petra Lennartsdotter

Nytt år – Nya utmaningar

2016
Nytt år och nya utmaningar! Kalendern börjar ta form, med ett helt gäng etapplopp med galet många höjdmeter, flera tuffa endagslopp, och inte minst veteran-EM i XCM och veteran-VM i XCO. Känns mycket mycket bra! Och efter att ha snörvlat ganska vilt någon vecka så har jag kunnat inleda det nya träningsåret med VO2max-intervall på trainern. Kändes sådär lagom vidrigt men ändå väldigt bra, dvs. ungefär som det är tänkt. Belönade mig med lite nedvarningscykling på min fortfarande väldigt nya, fina S-Works Era (kommer definitivt inte att kunna klaga på materialet i år), som efter ganska intensiv svabbning nu faktiskt ser ny och fin ut igen.
image
Det blir en skön start2016. Imorgon följer jag upp dagens intervaller med det numera etablerade duathlonbetonade lördagsnöjet – värmning på mtb, löpning uppför Flottsbrobacken med stavar på max 4 gånger och sedan ett par timmar i skogen på cykeln. Cross training när den är som bäst och värst…
image

image
Det där med cykeln ja…. En bidragande orsak till att jag ser fram emot den stundande säsongen så mycket – kanske ännu mer än vad jag brukar så här års – är att jag kommer att köra på en cykel vars geometri faktiskt är riktigt bra för mig med mina inte så standardvänliga 158cm över havet, vilka dessutom inkluderar långa ben och kort överkropp. Tack Specialized för att ni tänkt till och byggt en cykel – en 29.a dessutom (med otroligt fina komponenter och låg vikt) – som faktiskt är gjord just för folk i min storlek! 🙂
image
Det sista finliret för att få allt riktigt, riktigt perfekt just för mig pågår men det är så fantastiskt mycket lättare än det varit tidigare. Bike-fit Master Jonte släppte in mig i sitt inställnings-universum beläget på Cykloteket Västberga innan jul och han lyckades väldigt bra ”right off the bat”. Rekommenderar f.ö. alla att göra en bike-fit, hur duktig man än tycker att man är på att själv få till allt det där.
image

Nu när jag fixat nya kolfiberinlägg till cykelskorna (lång historia…) och dessutom fått hem en ny styrstam som blir en försenad julklapp, så blir det en ny omgång – Specialized bike-fit fas två – på Cykloteket. Sittställningen påverkar min prestation väldigt mycket, inte minst givet gamla skador, och jag är otroligt tacksam för att kunna få proffshjälp med att få till den biten!
image

image
God fortsättning på det nya året! Nu kör vi!

/Petra Lennartsdotter

Rehabcykling på Mallorca

 

 

image

image

 

Jag hade tur med mitt nyckelbensbrott som jag ju lyckades vurpa till mig för några veckor sedan. Läkte rekordsnabbt och efter två kanonsköna veckor med cykling och rehabträning samt lite skön löpning på stranden på morgonen, så känns det inte illa alls. Mallis är ju normalt ett ställe man åker till på träningsläger under tidig vår men jag gillar det faktiskt ännu bättre så här som säsongsnedtrappning eller vad man nu ska kalla det. Skönt väder, inte lika knökat med folk… Bra för både skallen och kroppen innan träningen drar igång på riktigt inför nästa år. Är inte så sugen på att åka hem imorgon bara…

 

image

Personligt skyltad bansträckning måste ju f.ö.vara den ultimata egotrippen 🙂

 

// Petra Lennartsdotter

 

image

Tidigt säsongsavslut – augusti = brytmånad?

augusti

Så var det dags för min årliga augusti-vurpa. De senaste tre åren har jag lyckats med konststycket att verkligen tok-krascha i augusti. På samma sida dessutom!  Graz 2013 slutade med sub-luxad axel, revbensbrott, söndermosad armbåge, sprickor i en hand och lite sådant. Förra året spenderade jag augusti med fixerad vänsterarm efter att ha brutit axeln i Livigno och i år skojade jag till det med att bryta nyckelbenet för två veckor sedan. Mitella är numera en naturlig del min styling inför  hösten. Nej, jag tror helt enkelt att jag låser in mig någonstans och hoppar över augusti nästa år… Eller inte. Finns viss risk att masters-VM går i augusti och då lär jag väl trots allt få utmana ödet och köra 🙂

racer

Nu har jag dock haft tur och frakturen har läkt ihop i rekordfart, Wolverine style 🙂 Så även om det är trist att jag missar/missat ett antal tävlingar jag hade tänkt köra så är jag tillbaka på cykeln sedan någon dag tillbaka och är otroligt glad för det. Och imorgon åker jag dessutom till Mallis där jag nu med gott samvete kan flänga runt på racern i två veckor kombinerat med rehabträning. Bilden är faktiskt från när jag var där 2013 – nyrehabbad efter Graz-vurpan.

Summering: Det kändes lite sådär när de tryckte på mig nack-krage och allt det där på Huddinge för två veckor sedan men nu blir det en skön och mer avslappnad avslutning på den här säsongen än planerat och….det känns kanonbra det också!

//Petra Lennartsdotter

XCM EM silver i D40…på något vis

image image

 

image

Mitt huvudmål i år var EM i XC marathon för D40 som gick i Graz 16 augusti. 93km och 3700hm.  Tyvärr hade jag en av de värsta dagarna jag haft på en cykel men då vi bara var två stycken som varvade innan maxtid innan sista tre milen så blev det silver trots allt.

image

Jag hade en jobbig infektion i kroppen men ingen feber och bestämde mig för stt köra. Men jag kände direkt att jag inte hade någon power. Benen OK men allmäntillståndet var ingen höjdare. Började dessutom med att en italiensk man svängde in i mig efter bara några hundra meter. Reglagen fick en tejäl smäll när vi gick i backen och dämparjusteringen var sedan lös hela loppet. Fick lite panik och gick för hårt in i första backen som var skyltad med 28% lutning. Inte bra… Insåg att det var nödvändigt att köra mycket lugnt om jag skulle klara mig runt överhuvudtaget.

image

Var ett märkligt lopp på många sätt, och förutom startbacken inte riktigt så brant som jag behöver. Men jag slet mig runt trots att jag mådde grymt dåligt. Hade superbra stöd av mästerlangarna Pernilla och Peter Svensson och det hjälpte otroligt mycket.

image

Men det var en tuff resa från första tramptaget. Jag kräktes två gånger på sista loopen – det speglar känslan rätt bra… Dagen efter kom febern som ett brev på posten men medaljen fick jag i alla fall. Och jag tar med mig väldigt positiva erfarenheter trots allr. Allt klickade bra utför för en gångs skull och det ska jag bygga på! Jontes fintuning av bromsinställningar mm gav grym känsla (tackar ödmjukast)…

Det känns lite konstigt bara – ett bra resultat på sätt och vis men stor besvikelse över att inte kunna visa sitt bästa jag den där dagen man siktat på hela året. Men det finns några tävlingar kvar i år. Bara att ladda om! Och den här gången är jag lite stolt över att jag lyckades förmå kroppen att ta mig runt alls. Sedan slutade jag det inte heller med ambulanstransport till ortopedakuten i Graz som sist jag var där. Bara en så’n sak 😉

Petra Lennartsdotter

 

 

 

 

 

Tillbaka på MTBn(!) men vad tycker vi om mördarsniglar?

image

Äntligen tillbaka på MTBn! Hade en förhoppning om att köra SM om benen var OK efter Zillertal Bike Challenge och träningen i Alperna. Men det blev att småsura hemma över en infektion i struphuvudet istället. När krafterna började återkomma var det dags för tre tunga mötesdagar i Vilnius och allt jag hittade att träna på var en motionscykel som troligen var en kvarleva från tiden för kalla kriget. Men det funkar inte att vara kräsen på en affärsresa. Bra att kunna träna alls! Och det var faktiskt hyfsat tryck i benen.

Men ikväll kom jag ÄNTLIGEN ut på min hardtail för första gången på över en vecka. Grymt skönt! Fick sällskap av en aningen grinig älgko med kalv. Fru Älg blev aningen mer nöjd när jag trampat iväg en bit.

image

Blev en skön tur rakt in i solnedgången förutom lite stig med halkbanekänsla på grund av att det i princip var gödslat med mördarsniglar. Slemmiga små kräk de där.image

Hängde som synes en del slemmuga rester under ramen… Men nu är jag tillbaka i träningsprogrammet och det känns bra. Målet är att var i bra form på tant-EM i XCM i augusti. Jobbar på det!

Petra Lennartsdotter

image