Topp 5 placeringar på Cykelvasan

Årets största mountainbike tävling, Cykelvasan, kördes i lördags. 18 åkare från Cykloteket Racing Team fanns i startfältet som sammanlagt rymde 6000 cyklister. I torsdags åkte de flesta från Cykloteket Racing Team upp till Lindvallen för att cykla, umgås och snacka taktik. Det verkade vara ett bra upplägg då många åkare hade fina ben under loppet. Lars kom femma i herrklassen, Ludde var bästa junior och Angelica blev femte dam. Per gjorde ett bra lopp och slutade 52:a. Om inte Linus punkat hade även han varit med och spurtat om segern. Fredrik hade även han bra ben, men punkterade och fick istället agera draghjälp/ coach åt Angelica.

Cykloteket Racing Team - Cykelvasan

Fem av lagets landsvägsåkare, inkluderad ordförande Mård, fanns på startlinjen. Några var nöjda med dagen, några konstaterade att MTB är en intensiv sport och några hade en stötig färd på cycelcross.

Anna Bleckur hade roddat ihop en stor langarorganisation efter banan som fungerade mycket bra. Sören och kompani körde mekbussen och Åke fanns med som ledare.

Stort tack till alla föräldrar, släktingar och vänner som ställt upp och langat, tack till Cykelvasan för en bra arrangerad tävling och CRT för ett par roliga dagar i Lindvallen.

Slaget om Grensen

Cykloteket Racing Team-bussen styrdes den gångna helgen mot Haldens fästning i Norge. Det var förövrigt här Karl XII stupade år 1718.

Hur som helst så genomfördes det en uppvisningstävling i form av ett kortare varvlopp runt fästningen. Cykloteket Racing Team ställde upp med inte mindre än 7st åkare. Lars och Fredrik lyckades bäst med en 3:e respektive 4:e plats.

Cykloteket Racing Team - Grenserittet

I lördags var det dags för långloppet mellan Strömstad och Halden (8 mil). Starten var hetsig och trång vilket tyvärr resulterade i en vurpa för Cykloteket Racing Team´s Martin Eriksson som tvingades bryta. Lars, Fredrik och Stefan var med i täten efter halva loppet. Tyvärr gick en grupp på 4 personer som Cykloteket Racing Team inte orkade följa iväg. Klungan kom aldrig ikapp trots mycket kämpande, utan det blev spurt om 5:e platsen som svenske Mattias Nilsson tog hand om tätt följd av Lars på en 6:e plats. Erik tvingades tyvärr bryta. Övriga Cykloteket Racing Teams placeringar blev Fredrik Edin på en 15:e plats, Stefan Dahl 44:a, Per Kumlin 72:a och Pontus Johansson 82:a. Cykloteket Racing Team fick dock en seger i klassen 25-29 år.

Alltid mycket trevligt att komma till Grenserittet och Cykloteket Racing Team tackar arrangörerna för ett mycket bra bemötande och ett återseende nästa år!

Grusvägsrally och pallplaceringar

5e av 7 deltävlingar i Långloppscupen mountainbike. Engelbreksloppet i Norberg är i stort ett för race med liknande koncept som Vasaloppet. Båda loppen har både sommar och vinter tävling i skidor respektive mountainbike. Dagens race var även seedningslopp inför vad som komma skall mellan Sälen och Mora. Även terrängen var snarlik med snabba grusvägar och lättåkta skogspartier. Nytt var att det var första året det arrangeras.

80 km skulle köras med en beräknad vinnartid på ca 2:45. Efter första riktiga backen efter 15 km började första gänget komma iväg. Successivt efter att backarna avlöst varandra bestod första klungan av 6-7 cyklister. Lars Bleckur och Fredrik Edin hade orkat gå med och låg stabilt inför avgörandet in mot mål. Eftersom det var första året det arrangerades, flera åkstarka åkare och platt grusväg/lätt åkt var finalen mycket öppen. Tillslut fick Mikael Flockhart en lucka som han lyckades hålla ända in i mål. Bakom jagade Johan Landström, Lars och Fredrik. Vi lyckades inte avvancera och tillsammans med Mattias Wengelin blev topp 5 resultatet enligt ovan.

-Godkänd insats men det siktet var att vinna… Men vi är nöjda med våran insats, säger Lars Bleckur om dagens race.

De andra prispallsdeltagarna var Angelica Edvardsson med sin fin fina 3e plats i dam elit. Även hon tycket det gick fort men lyckades hålla sin placering in i mål. Ludwig Söderquist var dagens näst snabbaste junior efter Dennis Wahlquist.

Cykloteket Racing Team - Angelica Edvardsson

Vidare körde Stefan Dahl in på en mycket fin 13e plats och segrare i en tiomanna spurt. Pontus Johanssons toppen ben fixade även seger i en spurt mot landsvägsåkaren Fredrik Svärm och gav Pontus en 22a plats. Teamets globetrotter Per Kumlin, nyss hemkommen från Canada i H30 klassen, sladdade in på en fin 8e plats.

Dagens temperatur var runt 25-30 grader och banan hade en hel del punka stenar som gjorde livet surt för Erik Dahlbom och Martin Eriksson som tyvärr fick bryta.

Dagens ros går till langar och service teamet. Sören och Anna Bleckur, Eriks Hanna, Clive och Åke som styrde upp servicen kanon fint. Som alltid men kan inte sägas för många gånger. Ett besök på Elsa Anderssons Konditori och tre tårtor senare var dagen gjord.

Här näst väntar Grenserittet i Norge och helgen där på Cykelvasan.

Fullt ställ i kurvorna under veckan så satsar vi på seger resterande tävlingar.

Vid tangenterna
Fredrik Edin

Varje lerpöl har en kant av guld och regnbågsfärger…

Ibland kommer det ultimata flytet när man minst anar det. Det är möjligt att coachen Fredrik Ericsson anade att jag, trots en säsong som präglats av extremt mycket jobb och strul av diverse slag, ändå skulle ha toppenben när jag kom till Balneario Camboriu i Brasilien för att köra veteran VM. Fredrik har ju visat att han är bra på att pricka både egen och andras form, men själv var jag ändå osäker på hur långt det skulle räcka.

Jag och sambon Lars angjorde Balneario Camboriu på lördag 16/7 efter en ganska kaotisk avfärd från Königstein/Frankfurt där vi numera bor. Materialstrul och jobb in i det sista och utan Lars hade jag aldrig klarat av att få ihop allt det praktiska. Balneario Camboriu ligger i provinsen Santa Catarina, en timmas flygresa och någon ytterligare timmas bilresa söder om Sao Paolo, och staden har strax under 100 000 invånare. Sommartid en mycket populär turistort med en lång sandstrand som nog matchar svenskens Brasilien-stereotyp ganska bra och som har sådär lagom attraktiva skyskrapsliknande hotell som tränger ihop sig längst med strandpromenaden. Också en stad som många andra när det gäller de påtagliga klyftorna mellan de som har gott om pengar och de som inte har det. Nu var det vinter och hela orten ganska öde. Inte mycket sambarytmer på beachen direkt och att en hord av veterancyklister från jordens alla hörn tillfälligt bröt spökstadskänslan var förmodligen mer än välkommet för hotell och restaurangnäringen.

Tävlingsplatsen ligger i ett mycket kuperat område och banan bjöd på rejäla höjdskillnader. När jag gav mig ut på mitt första träningsvarv var banan torr. Allt var körbart men det var så extremt brant på sina håll att jag var tvungen att i stort sett maxa bara för att komma upp. Nu gillar jag just den där sortens stigningar men insåg också att det var den mest krävande bana jag kört och att risken att köra rakt in i väggen var ovanligt stor. Benen kändes dock fantastiska och jag sände tacksamma tankar till coachen för att han lyckats få till ett träningsprogram som fungerat med min extrema arbetssituation. Började känna att det borde kunna gå riktigt bra om allt stämde på tävlingsdagen.

Men så var det det där med vintertid i Balneario Camboriu. Regn, regn och mer regn förvandlade banans underlag till otroligt hal lera som packade ihop sig överallt på cykeln och gjorde det dessutom i stort sett omöjligt att komma i pedalerna. Trots gegg överallt funkade dock mina XTR-växlar oklanderligt till skillnad från många andras. Heder Shimano! Cyklingen uppför blev mer begränsad allteftersom det blev halare och utför var det ännu värre. Jag var ungefär lika kontrollerad som om jag skulle springa runt på ett blött marmorgolv med tvålar under fötterna. Vurpade en hel del på träningen och bestämde mig precis som de flesta i det nordiska teamet på plats att springa en hel del under loppet om det inte skulle torka upp. Det torkade inte upp. I takt med att tävlingsdagen närmade sig fick hotellrummet en allt starkare doft av fuktiga, skitiga cykelkläder och mögliga handskar. Dagen före mitt eget, Gjertruds och Bennys race ösregnade det.

Kl.08:30:30 fredagen den 22/7 var det dags för den tävling jag fokuserat på i nästan två år. Var tokladdad och tog starten. Tommy och Benny skrek åt mig att inte bränna benen i första långa klättringen och det var väldigt bra att bli påmind om att viss försiktighet var på sin plats. Låg aldrig över tröskeln men hade ändå minst 20m ned till 2:an på toppen av den långa, branta startloopsbacken innan jag gav mig utför i ett hav av lera. Gav bra känsla att få lucka så pass lätt. Får då en idiotisk sladd utför, tvärställer cykeln och fastnar. När jag kommer iväg är jag plötsligt tvåa med en lucka på 100m till nya ledarinnan. Vansinnigt irriterad men känner att jag kommer att gå förbi bara det vänder upp efter det korta partiet på sandstranden – de få sekunderna av körning på platt mark (och naturligtvis det ställe där de tog bilder och fick det hela att se ut som den semester-cruise det absolut inte var).

Tyvärr hamnade två cyklister i fältet D30-34 som startat före mitt gäng emellan mig och min konkurrent lagom till de avsnitt med singeltrack uppför och nedför där jag hoppades komma ikapp och gå upp i ledning igen. De blockerade stigen totalt och jag kom bara inte om även om jag försökte köra ut en bit i bananplantagen vi cyklade igenom. En viss oro började smyga sig in i skallen. När jag väl kom loss kämpade jag som en vansinnig för att komma ifatt och det funkade även om jag hamnade farligt nära min gräns. Laddade mentalt för att satsa stenhårt och dra ifrån i den cyklingsbara, branta backen på sista sektionen innan varvning. Gick vägen det också. Vid varvningen funkade langningen från Lars som alltid perfekt och benen kändes bra trots att det var fruktansvärt tungkört. Under andra och sista varvet klantade jag mig lite varstans i leran men drog ändå ifrån. Insåg att det som skulle kunna kosta mig regnbågströjan vore en vurpa utför och jag försökte vara försiktigare än på första varvet.

Möjligen för att jag hade lera överallt – även i öronen – missförstod jag Tommy Olsson när han skrek att jag hade 1:30 ned till argentinskan bakom mig när jag gick in i sista sektionen av banan. Bombade på rejält och var lite trött och oförsiktig utför mot mål. Så det blev en sista vurpa i den rödbruna leran. Jag och min fina, lätta Scott Scale Premium rullade en bit och låg sedan som ett plockepinn i sörjan. Eftersom jag trodde att jag hade 30s till argentinskan bakom mig blev det inte den njutningsbara, regnbågs- och guldkantade nedfart mot mål jag faktiskt kunde ha kostat på mig. Var lite orolig att bli snuvad på guldet innan jag kom upp på cykeln igen. Men känslan när jag väl kom först över mållinjen var obeskrivlig och segermarginalen blev till slut strax under två minuter.

Cykloteket Racing Team - Petra Lennartsdotter

Segerglädjen blev inte mindre av att Gjertrud Boe vann sin klass och att sedan Benny Andersson gjorde samma sak i H55-59. Båda två ledde övertygande från start till mål och visade både rutin och styrka. Dagen efter visade Tommy Olsson att han är i otrolig form och har en fantastisk teknik. Tommy avslutade den nordiska medaljskörden med ett silver i H50-54 i extremt hård konkurrens. Tre svenska deltagare – två guld och ett silver. Hyfsad utdelning! Och så ett guld till Norge!

Sammanfattningsvis var det fruktansvärt tungkört, plågsamt och en kamp mot elementen men samtidigt den mest fantastiska cykelupplevelse jag haft. Veteran-VM har varit ett mål som hägrat för mig under så lång tid och vi har jobbat ruggigt hårt för den där regnbågströjan. Och så kommer det där eftertraktade flytet och kanonbenen på rätt dag. Stödet från svensk- och norskgänget på plats var fantastiskt och Lars förtjänar egentligen medaljen lika mycket som jag (även om D35-46 ju inte riktigt är hans klass).

Nu ska jag gå och kika lite på regnbågströjan med blå botten som ligger här borta. Bättre inspiration för att ge sig ut och se till att bli en bättre cyklist finns inte.

Petra Lennartsdotter – Cykloteket Racing Team

Tre SM-medaljer i Borås 2011

SM veckan i MTB är slut och Cykloteket Racing Team åkte från värdstaden Borås med tre medaljer i bagaget. Den första tog Fredrik Edin. Ett starkt tempolopp ledde till en tredje plats efter vinnande Emil Lindgren och tvåan Magnus Darvell.
Genom Fredriks 3:e, Lars Bleckurs 11:e och Martin Erikssons 19:e plats kunde Cykloteket Racing Team ta hem lagguldet! Ännu bättre var att Stefan Dahl, Erik Dahlbom och Pontus Johansson lyckades med sina fina individuella prestationer totalt sladda in tillsammans på en mycket hedervärd 4e plats i lagtempot.

Banan mätte tio kilometer och bestod av mycket sten och rötter för att vara en tempobana. Ludwig Söderqwist hoppades på medalj i juniorklassen, men fick nöja sig med en femte plats. ”Placeringen är min bästa under ett SM, så i efterhand är jag ganska nöjd ändå”

Under fredagens XC lopp visade Borås sig från sin rätta sida. Regnet kom och husvagnscamparna på grusplanen fick sjötomt direkt utanför dörren. Varvbanan, fem kilometer lång, bjöd på stenstigar, hala rötter, några knixiga partier och en brant pulkabacke.
Först ut av Cykloteket Racing Teams åkare var Per Kumlin i H30. ”Jag startade med alldeles för lågt blodsocker och de fösta varven var sega. Mot slutet kunde jag plocka någon placering” säger Per som slutade nia.

I Damer Elit hade Angelica Edvardsson en tung dag och slutade sexa. Alexandra Engen tog hem guldet, Kajsa Snihs silvret och Martina Thomasson bronset.

Ludwig låg på pallplats i juniorernas lopp. En bit in i loppet drabbades han av punktering och fick senare bryta.

Lagom till Herrelitens start började det regna på riktigt. De sju tänkta varven kortades till sex. Emil Lindgren tog kommandot från start och höll hela vägen in i mål. Team Kalas tog hand om resterande pallplatser. Fredrik körde in på en fjärde plats och Lars på placeringen efter.
Pontus Johansson trivdes riktigt bra i den branta pulkabacken, han satsade järnet och var bland de snabbaste upp. Stefan Dahl gjorde sin första SM start, fick köra alla varven och kom in som 16:e man. Erik Dahlbom bröt på grund av sjukdom och Martin Eriksson körde sönder bakväxeln.

”Nu ska Dennis bli ifattåkt” citerat från en revanschsugen Ludwig innan andra sträckan under lördagens stafetter.
På första sträckan hade Lars öppnat hårt och växlade över som andra man, inte långt efter ledande Alingsås. Ludwig minskade avståndet till ledaren och Fredrik gav sig ut på den sista sträckan. Emil Lindgren som körde för Alingsås, bjöd inte upp till någon spännande avslutning. Fredrik höll andra platsen före trean IK Jarl.

Cykloteket Racing Teams andralag med Stefan, Angelica och Pontus kom åtta.

Cykloteket Racing Team - SM i Borås

Bleckurs, Edvardssons, Edins, Hanna och Peter utgjorde veckans langa och mekteam.

Vid PCn Angelica Edvardsson

Mörksuggejakten 2011

Nästan ända fram

Cykloteket Racing Team - Mörksuggejakten

Mörksuggejakten, hemmatävling och ett av årets stora mål för många av Cykloteket Racing Teams åkare. Tävlingsledaren Anders Bergstedt ville se en Jarlare eller Rättviksbördig Cyklotekare som segrare.

Anders fick nästan som han ville. Lars Bleckur slutade tvåa, 17 sekunder från segrande Magnus Darvell som ryckte med fem kilometer kvar. I damklassen var Angelica Edvardsson ännu närmare segern, tre sekunder upp till vinnaren Emmy Thelberg. Angelica orkade inte hänga på Emmys ryck i sista backen innan målrakan.

Cykloteket Racing Team hade många åkare på plats, och ännu fler supporters. I herrar elit blev Fredrik Edin sexa, efter ett enligt honom segt lopp. Stefan Dahl slog inte förra helgens placering (11), men fick en fin 16:e plats. Pontus Johansson siktade på topp tio, men hade ingen toppendag och kom 28:a. Erik Dahlbom slutade 41:a och Joakim Öberg 57:a.
I H30 körde Per Kumlin in på en 8:a.

Alla Rättviks Cyklotekare hade halva släkten på plats för att langa, även Edins föräldrar och bror och Kumlins crew hade letat sig upp till Siljan. Lika så Cykloteket Racing Teams nyförvärv Åke Strömberg.

Cykloteket Racing Team tackar arrangörerna IK Jarl, serviceteamet och alla som hejade på efter banan för en bra dag.

Stenhårt i Eksjö

Tredje deltävlingen i Lång Lopps cupen avgjordes i Eksjö under söndagen. 78 kilometer långt lopp på en relativt flack bana med många snabba stigar varvat med grusväg. Det utlovade regnet höll sig borta, istället var det varmt och kvavt.

Lars Bleckur stod för dagens pallplacering, en tredje plats hundra meter från loppets tvåa, Mathias Wengelin. Van gjorde Mickael Flockhart.
Stefan Dahl kom elva, nytt personbästa. Per Kumlin slutade femma, någon minut från pallen.
Martin Eriksson körde en dubbelpunktering och tvingades bryta. Fredrik Edin drog i backen, men gick ändå i mål som åtta.

Resterande åkare är mindre nöjda med sina lopp.

Marathon-VM

33 grader varmt, 2300 höjdmeter, mängder sport dryck, sprucken hjälm och trötta ben. Så såg mitt Marathon VM ut. I söndags åkte ungefär 30 tjejer det 10 mil långa loppet i norra Italien.

Min uppladdning var inte den bästa, då jag bråkat med mina knän ett par veckor och inte fått till den träning jag behövt. Målet med loppet blev att ta sig runt och inte få ont i knäna.

Loppet började med en brant backe i fem kilometer, jag tog det lugnt i starten och plockade några placeringar i backen. Uppe på toppen hade klungan splittrats till mindre grupper. Jag hade sällskap med en norsk cyklist och vi hade bra samarbete på de flackare partierna. Innan andra lagningen, i en nerförsbacke, missade jag att stigen svängde och stoppade farten genom att köra in i ett litet träd. Knäckte till axeln lite fint och i mål såg jag att hjälmen spruckit i kanten. Tappade då mitt norska sällskap och fick åka själv de resterande sju milen.

Resultatet och tiden är jag absolut inte nöjd med. Men med tanke på förutsättningarna är jag nöjd över att jag åkt ett så pass tufft lopp och otroligt glad över att jag inte fick ont i knäna under loppet.

Emmy Thelberg var också nere och körde tävlingen. Hon var nöjd med sitt lopp och slutade 21:a. Vi hade bra hjälp av våra familjer och Thomas med lagning och mekning. Thomas fick leka riktigt mekaniker, vid tolv på natten var han klar med Emmys cykel dagen innan racet.