Distanspass med lite intervaller i

Idag blev det ett litet distanspass. Var ute i Täby och hälsa på Patric som hade en ny rolig bana vi skulle testa ute vid Altorp.

Det var en blå MTB bana på 4,4 km som var riktigt flowig och rolig. Det var lagom mycket snö och is på banan så det gick och dra på ganska bra överallt.

Vi körde runt ett helt gäng med varv och jag gjorde några små intervaller uppför och på de roliga tekniska partierna.
Patric drog på så hårt så han lyckades få bakhjulspunktering.

På sista varvet tänkte jag att jag skulle försöka sätta en tid och drog på så gott det gick. Gick skapligt men jag missade några kurvor och på slutet skulle man upp för en teknisk stenhäll och där råkade båda fötterna lösa ut så jag fick springa uppför istället.
Fick en tid på 15:10 som jag får vara skapligt nöjd med ändå.

Blev en fika hos Patric sen efter hårdkörningen. Han visade upp nya Specialized S-Works Venge Vias ramen för diskbroms som han ska köra på. Den hade grym månstergrön färg. Riktigt snyggt tycker jag.

Jag kommer att köra på den ramen sen också fast i svart vit färg. Ska bli riktigt kul att testa.

Distans i skogshalkan

Idag blev det dags att köra ett litet distanspass. Hade inte hunnit skaffa några dubbdäck så det skulle bli spännande.

Körde ut mot Järvafältet och halkade runt lite på grusvägarna där. Det var grusat en del på de stora vägarna så det gick att köra ganska bra där. Sen när jag skulle över till Kallhäll så blev det mindre motionsspår och stigar och där var det riktigt halt.
Gick dock oftast att köra på sidorna och ta det lite lugnt i kurvorna så gick det även bra att köra där.
Fanns en del fina utsiktsställen längs vägen då jag körde längs med vattnet så mycket det gick.
Fortsatte på små grusvägar och stigar mot Hässelby. Gick inte direkt snabbt då jag halka runt en hel del.
Men får ta det som bra balansträning och lära sig bra spårvall.
Det var riktigt fint väder ute och lagom kallt på runt -1 och fina vägar. Det enda som saknades var dubbdäcken.
Fortsatte vägen längs vattnet mot Alvik på fortsatta fina vägar men hala. Det var nästan isgata på en del avsnitt så det blev lite spännande att köra.
Kan inte klaga på den fina utsikten som har varit längs vägen idag.
Fick ihop 3:42 men det blev bara 62 km cyklande.
Men riktigt skönt att få komma ut och köra lite. Det var ju runt 4 veckor sen jag var ute och cyklade ordentligt så det är dags att komma igång nu.

Skogsdistans i lervällingen

Idag så blev det till att cykla lite igen. Har haft några veckor med lite alternativträning men idag var det dags att köra ett riktigt cykelpass.

Ville ut i skogen då det var lite blåsigt ute och jag tycker det är roligare att köra i skogen på distanspassen då det händer lite mer där.

Det har ju tyvärr blivit plusgrader igen så all snö har töat bort. Trodde dock det skulle vara mer snö i skogen alternativt väldigt lerigt men det var inte så farligt. På sina ställen var det riktigt mycket vatten men det var bara kul att köra igenom.

img_6837Hade fått sällskap av Jonathan Wallin som är riktigt stark och han visade mig runt en massa fina spår upp mot Vaxholm.

img_6832

Vi körde det blåa spåret ifrån Arninge och det var riktigt fint. Cykelbart över allt förutom något träd som hade fallit ner på ett par ställen.
Vi körde ut hela vägen till Vaxholm och sen fick jag vända och köra tillbaka då tiden började rulla iväg.

img_6841

Det blev lite hårdkörning på sina ställen och Jonathan gasa på ganska friskt uppför. Efter 3,5 timme så började jag känna mig riktigt mör. Det är ju inte så ofta som jag kör så långt och nu hade vi dessutom gasat på lite också.

Solen började gå ner så det var nog tur att vi inte fortsatte förbi Vaxholm för då hade det blivit kolsvart när vi varit ute i skogen. Men någon gång skulle det vara kul att fortsätta där för stigarna var riktigt fina.

img_6847

Kom hem lagom trött efter lite över 5 timmar och 100km i sadeln. Blev lite längre än vad jag tänkt mig ifrån början men det var riktigt kul i det fina vädret.

Downhill Strava KOM med min Specialized Stumpjumper

Idag blev det ett riktigt långt pass och många höjdmeter för att vara mig. Fick ihop hela 2030 höjdmeter idag så det var rekord för min vistelse här i Kina. Det är lite svårt att få till riktigt många höjdmeter då det är minst 20 km till närmsta berg och ditt är det verkligen helt platt.
Men idag blev det en hel del upp och ner på grymt fina stigar och vägar.

Det roliga är att i stort sett inga stigar eller vägar har funnits på de kartor jag sett utan de har jag upptäckt när jag bara cyklat in i någon opskyr gränd och helt plötsligt har värsta stigen uppenbarat sig.

Lyckades hitta upp till vindkraftverken som jag gått och suktat efter i några veckor nu. Har hela tiden sett dem i horisonten men inte hittat någon väg upp.
Men idag så halkade jag in på en liten väg som på ett bananskal som vanligt och helt plötsligt så var jag uppe bland vindkraftvärken.

Blev en riktigt grym väg ner också. En fin och brant singeltrack/brandväg, hur kul som helst att köra nerför.

Körde hela vägen upp till toppen sen på asfalten och putsade min Strava tid med nästan 3 minuter och fick 26:56 idag och var bara 1:41 ifrån ett KOM, med en landsvägshoj kanske det hade gott med lite tur.

Gjorde även ett försök på downhill sträckan som jag testade igår men punkterade. Idag gick det mycket bättre och jag tog Strava KOM:et med 43 sekunder så det var lite kul.

Sen skulle jag testa den nya stigen jag hittade igår men inte han köra. Den var riktigt fin men var grymt brant på sina ställen och det var en hel del ställen som jag fick gå på.

Men tillslut så kom jag till toppen och det var det värt.

Fick några nya fans där uppe också som ville fotograferas också. De tyckte det var kul med en galning som kom cyklades där det knappt gick att gå.

Nu började tiden dra iväg och det var dags att börja cykla hemåt. Fick en rolig nedförslöpa som var både teknisk och brant så det satt fint.

Fick ihop 104,7km och en rulltid på 5:32 och hade lyckats klättra 2030 meter så det kommer nog att kännas i benen i morgon. Känner mig sådär lagom mör nu.

Idag åkte min Specialized Stumpjumper till MTB paradiset

Blev ett härligt distanspass i de fina bergen runt Ningbo idag. Hade bestämt mig att jag skulle utforska mitt favoritställe lite mer här.

Började med att köra upp till toppen av det första berget och lyckades slå mitt tidigare rekord med nästan 1 minut trots att det var ganska mycket motvind idag. Känns skönt att benen är med skapligt idag.

Sen bar det av på helt nya stigar. Hitta en massa grusvägar och små steniga stigar som var riktigt roliga att köra på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag förstår nu varför de flesta tävlingsmtb fortfarande säljs med 2 delat också, satan vad brant det var på de flesta ställena. Jag var tvungen att gå på en del partier för de var både tekniska och ruskigt branta. Den här var mest brant, syns tyvärr inte så bra på bilden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det fanns en massa små stigar men de flesta var lite i brantaste laget att köra på så jag höll mig till de lite störe stigarna. Här har jag lyckats ta mig till dagens högsta top på 501 höjdmeter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sen var det dags att börja hitta hem igen för där var jag helt vilse då jag åkt upp och ner på en massa kringel i krok stigar som jag inte har en aning om vart de varit.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lyckades hitta till målet på startbacken och tänkte jag skulle försöka hitta en ny väg ner. Det var tur det för jag hittade ett guldkorn till här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Riktigt fin väg som var ganska brant och kurvig. Kul att de har satt upp en liten kiosk mitt upp i ingenstans också. Kineserna lyckas verkligen bygga upp små hus på de mest omöjliga ställena här borta.

 

Sen damp jag ner i botten av backen och det var bara att cykla hem raka vägen.

Blev en riktigt fin tur med några höjdmeter och riktigt fina stigar. Fick ihop 78km på 4timmar och 10 minuter och ett personligt rekord så det får jag vara nöjd med. Det finns dock en hel del till att utforska här så det blir nog ett par vändor till hit.

Bergsetapp med riktigt brant backe

Idag blev det till att leta sig upp i vad jag har förstått ska vara den högsta punkten som går att komma upp på den här sidan av Ningbo.

Cyklade förbi Specialized Concept store här som var öppet och frågade om råd om det fanns några andra höga backar och hur man lättast tar sig upp och roligaste vägen ner.

Han kunde lite engelska som tur var och gav mig lite tips så nu skulle det åkas här borta.

Försökte få in det på min Garmin men den hitta tyvärr inte men jag hade fått fram det på en karta på telefonen så det blev till att snirka sig ditt lite lugnt. Många krokiga små vägar blev det men tillslut så kom jag fram till starten.

Det skulle vara en ganska brant klättring på ca 6,3 km och 8,7% lutning så det skulle kännas i lungorna.

Startade och trummade på ganska bra men kände mig ganska stum i benen av någon anledning trots 2 vilodagar.

Kom tillslut upp efter ca 30 minuter och var lagom trött. Här fanns det som tur var skyllt på engelska också så jag inte skulle hamna hos militären igen, det var ju skönt….

Riktigt fin utsikt var det här också. Det var runt 600 höjdmeter upp hit så man såg ganska långt.

Sen skulle jag testa en annan väg ner som han på Specialized Concept store hade rekomenderat. Tror jag kom lite fel först för jag såg bara en massa trappor igen och det ville jag helst slippa.

Det fanns en hel del alternativ som tyvärr hade en massa branta trappor. Skulle vara kul att utforska dem också men då vet jag aldrig hur lång tid det skulle ta att hitta hem igen då GPS:en hade lite problem att hitta de här små smultronställena.

Tillslut så lyckades jag hitta något som såg ut att inte ha några trappor i sig och körde på och hoppades på det bästa.

Hamnade helt plötsligt i det här månlandskapet med en hel del olika vägar att välja på och nu hade jag som vanligt inte en aning om var jag var någonstans.

Körde runt lite och fick tillslut syn på någon liten stig som jag testade. Var ganska stenigt och jag hade oturen att lyckas skära sönder bakdäcket. Blev sådär härligt kallt att stå på en blåsig bergstop och försöka laga det.

Lyckades inte med en patron då hållet var för stort och vätskan inte lyckades täta så det blev till att slänga i en slang och pumpa upp med minipumpen och det tog sitt lilla tag.

Sen fortsatte jag på den lilla stigen och damp ner på den här skumma och riktigt branta kullen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det ser inte så brant ut på bilden men det var en riktig djävla lutning på den där så det blev till att hitta en alternativväg.

Lyckades hitta en inne i skogen som ledde hela vägen ner.

Nu började det bli dags att försöka hitta hem igen så jag började försöka irra mig tillbaka.

Kom på någon annan rolig stig som började gå upp mot berget jag kom ifrån så jag tänkte att jag testar den.

Jag är glad att jag bara har en 30 klinga fram för det var äckligt brant stora delar av vägen upp.

och det var runt 400 höjdmeter.

Kom tillslut upp till månlandskapet jag var på tidigare så jag antar att det var den här vägen han menade egentligen på Specialized Concept Store.


Nu var det bara att försöka köra samma väg tillbaka hem igen.

Blev en härlig runda på runt 63 km så det var inte speciellt långt på de 3:35 jag var ute och trampa aktivt.

Men mycket nytt och fint har jag fått sett idag också, konstant vilse som jag är här.

Skogsdistans med skön väggning

Idag blev det riktig skogsdistans, blev inte många meter körda på asfalt eller grusväg.
Det var jag och Ville som var ute och sladdade på Blåa Spåret runt Törnskogen.
Ville hade tänkt och få till en racig bana nu när det är så mycket fin snö ute så vi tog några varv och skotta runt lite för att få den upptrampad och fin.

Det var en del ställen där det var riktigt tungkört så vi fick hoppa runt lite för att få det fint.

Efter ett par timmar så var banan riktigt fin och det gick och cykla hela varvet utan att sätta ner någon fot
Vi körde på några varv och lite efter 3 timmar skulle Ville hem.
Jag hade planen på att äntligen få till ett 4 timmars pass så jag körde några varv till.

Det var fortfarande lite spårigt och halt på några ställen så det gällde verkligen att ha bra rundtramp och välja rätt spår så jag inte skulle glida ner i diket.
Blev några vändor ner i snöhögarna när jag inte hade uppmärksamheten eller orken med mig ibland ändå.
Den här nedförslöpan råkade jag komma snett i en gång men jag höll mig på hjulen som tur var.

Fick tillslut ihop 4 timmar och var duktigt mör i både ben och kropp. Den tar verkligen ut sin rätt den här banan för det är inte många ställen man kan vila på och den är ganska teknisk hela tiden.

Fick bara ihop 4 mil på de där timmarna så det gick inte snabbt. Men sen var det mycket bygge av banan i den tiden också.

Last woman/man standing

Vi anlände till Laissac på långfredagen och har sedan dess tränat på enligt plan. Terrängen är skoningslöst fysisk och utförslöporna är fulla med punkastenar och annat smått och gott som gör att du får svårt att slappna av. Veckan har hittills sett ut enligt nedan:

Lördag: Distansträning på tävlingsbanan med teknikinslag 3h + bålstyrka 30min

Söndag: Backintervaller på tävlingsbanan 3h

Måndag: Distansträning 3h 30min + bålstyrka 30min

Tisdag: Backintervaller på tävlingsbanan 3h

Onsdag: Distansträning 5h

 

Igår (torsdag) gjorde vi lägrets sista tuffa pass innan söndagens världscuptävling. Tanken var att köra igenom tävlingsbanan för att få koll på hela bansträckningen och hur man bör lägga upp loppet. Banan här är inte jämförbar med något av de svenska långloppen vad gäller de krav som ställs på både fysik och teknik. Som referens kan nämnas att våra starkaste svenska långloppscyklister i herrklassen, Calle Friberg och Fredrik Ericsson, slutade 14- respektive 19minuter efter segraren under fjolårets tävling. Mellan ettan och trean i herrklassen skiljde det 10 minuter. Detta var dock tydligen inte tillräckligt för tävlingsledningen, som i år har gjort de avslutande två milen ÄNNU tuffare, totalt är banan 87km där 3050 höjdmeter ska avverkas. Underbart!

Åter till gårdagen. Madde och Jonathan valde att avstå att köra tävlingsbanan till förmån för ett lugnare pass på plattare mark. Angelica hängde på ut och vek av efter ca 2mil. Isak S och Martin började känna sig krispiga vid ungefär samma tidpunkt och valde att korta av passet genom att vika in på damernas bana (Isak fick dock vika ner sig med 20km kvar och vända hem med dimmig blick). Kvar på banan återstod då Mora, Seglarn och Bleckan (Anders, Fredrik och Lars). Först att vända hemåt blev Bleckan, medan Mora och Seglarn kämpade sig igenom hela bansträckningen. Vi åkte ut gemensamt 9.30, och droppade sedan in en- efter en till boendet där maten väntade på spisen. När Mora och Seglarn anlände var klockan 17.45! Gissa om maten smakade..?

mora sliten

En sliten ”Mora” filosoferar över meningen med livet, universum och allting…

Idag fredag är det välbehövlig vilodag. Det innebär massor med mat, massage och cykelvård. Vi kommer också att ta en repa in till Rodez (start- och målstad vid ett par etapper under årets Tour de France) och njuta av denna oerhört vackra del av Frankrike.

cykelvard