Sparkasse Mountainbike Marathon

IMG_0547

Äntligen igång med säsongen och det blev i alla fall en pallplats på Sparkasse Mountainbike Marathon i södra Tyskland igår, trots felkörningar och lite annat. Hoppas kroppen svarar på träningen och att jag INTE demolerar några cykelvitala kroppsdelar utan kan komma igång med tävlandet nu. Kan inte ta mig hem till SM tyvärr men önskar resten av CRT stort lycka till!

Återkommer 🙂
Petra

SM prep

Idag var sista träningen innan vi åker till SM i Värnamo.
Familjen Mård hade fixat till ett grymt rejs borta vid Högdalstoppen som var perfekt som SM prep med många höjdmeter och och en riktigt teknisk bana.
Det var ett helt gäng som kom ditt och skulle värma upp inför SM.
Vi testkörde banan först för att se att alla skulle hitta runt denkuperade och tekniska banan.

Sen blev det till att köra 4 varv i rejsfart. Fick till en skaplig start och var med skapligt långt fram men sen när vi skulle uppför Högdalstoppen så drog de i täten ifrån och jag hade inte mycket att säga till om. Jag körde med Andreas Widell och ett par ungdomar ifrån Tullinge och Täby sen. Andreas drog iväg uppför och jag orkade inte hänga på. Hamnade lite i ett vakuum där men på 3:e varvet så började jag komma ikapp igen. Dock så förtog jag mig nog lite för på sista varvet så tappa jag lite igen och sen var det kört med planerna att komma ikapp.

Blev riktigt fin träning på den utslagsgivande banan.
I morgon blir det vila igen innan vi drar till Värnamo.

Race-Report, Mörksuggejakten – Det mentala spelet under ett långlopp i MTB

 

#mörksuggejakten

A post shared by evaonn (@evaonn) on

”Gud så skönt – Jag klarade det!”

Det var min första tanke när jag korsade mållinjen i dagens lopp i Rättvik efter 74 km hårt kämpande på cykelsadeln på de roliga, men utmanande stigarna i trakterna runt denna pärla vid Siljans strand. Det jag syftade på att jag klarat var att hålla mig på benen, jag menar hjulen, (nästan hela vägen i alla fall) och prestera i paritet med min konditions- och teknik-nivå för tillfället. Det är en oerhört skön känsla att inte behöva besvara den obligatoriska frågan efter målgång ”Hur gick det?” med ”Bra, fram tills…”, vilket varit fallet för mig under de flesta av årets tävlingar. Den här gången behövde jag inte svara alls för mitt stora leende gjorde ord överflödiga. 🙂

En av de mest intressanta sakerna med den här sporten är hur mycket som handlar om psyke och mentalt fokus. Cykling är ju en utpräglad konditionssport och långlopp en uthållighetsgren där pulszoner, mjölksyratrösklar och syreupptagnings-förmåga otvivelaktigt har avgörande betydelse. Att kunna pressa sin kropp till obehagets gräns kräver dock en signal från hjärnan och det är där psyket kommer in. I MTB skulle jag dessutom säga att det är viktigt att ha med huvudet, vara skärpt och alert i de många situationer som kräver blixtsnabba beslut, såsom om man ska köra rakt på, lyfta styret eller hoppa med hela cykeln över den sten som uppenbarar sig bara någon halvmeter framför ens framhjul, först efter att framförvarande cyklist passerat hindret.

Tillbaka till loppet och mina egna tankar:
För mig pendlade tankarna mellan ”jag är stark”, ”idag är min dag” och ”jag orkar” å ena sidan och ”jag är slut”, ”gick ut för hårt” och ”jag orkar inte svara på tempoökningen” å andra sidan. Tankar av typen ”shiiit, nu går jag i marken” och ”puh, det var verkligen nära” hann också passera min hjärna under dagens lopp.

I starten och längs den första kilometern genom stan bakom Master-bilen så var det järnfokus på att komma iväg bra och hamna i position till den långa backen upp till Vida Blick som gick på en asfaltsväg bredvid skidbacken. Som vanligt när så många hungriga cyklister av rang släpps iväg samtidigt så blir det smått kaotiskt och väldigt trångt, vilket min team-kompis Isak Nordin tyvärr fick erfara, då han var med i en häftig krasch som slutade med rejäla skrapsår och en trasig cykel (=brutet lopp innan det knappt hann börja). Själv klarade jag mig precis förbi och hade en hyfsad position in till backen. Tempot blev genast högt och jag låg om inte på max, så väldigt nära hela vägen upp. Som tur är för min del så är långa backar lite av min specialitet, så jag hängde med de snabba där framme riktigt bra.

Sen blev det jobbigare:
Resten av de första tre milen var en rejäl kamp mot känslan av att det går för fort för mig och jag tappade placering på placering samt kunde inte hålla framförvarande ryggar till de många snabbrullade grus- och asfalts-partierna mellan stigarna. Till råga på allt tappade jag flaskan med sportdryck (spetsad med koffein-tillskott) innan jag ens hunnit börja dricka från den. Just då gick tankarna ungefär ”kan det inte ta slut snart – varför plåga sig själv på det här viset?”.

Successivt spreds dock fältet ut och jag hamnade i klungor av cyklister ungefär lika starka och pigga som jag själv, dvs. jag började känna att jag nog trots allt ändå hade något att göra där jag låg i fältet. Med denna nya insikt så tog jag för mig alltmer och lade mig i regel bland de främsta. Det var bra när man kom in till stigpartierna och därmed hade färre hindrande framför en, men kanske inte helt taktiskt eftersom det innebar att jag även drog mycket på rullpartierna. Det får man sällan något för, utan tvärtom leder det till tröttare ben eftersom det är så mycket tyngre att ligga först och ta vind. Någon måste dock göra jobbet och jag vill för allt i världen inte betraktas som någon som bara åker snålskjuts, utan är hellre ”för” dragvillig.

När jag sedan fick min efterlängtade vattenflaska langad till mig med kanske tre mil kvar, så fick jag åter förnyade krafter. Även denna flaska innehåll koffeinspetsad sportdryck, vilket gav markant effekt på framförallt det mentala fokuset. Plötsligt var jag pigg och orkade köra mer tekniskt riktigt i skogen. Följaktligen blev jag heller inte frånåkt längre från övriga i klungorna, utan tvärtom kom ikapp fler än som åkte om, vilket är en stark boost för ork och självförtroende. Dock så var jag och de närmsta runtomkring i ett ingemansland mellan större klungor, varav en till sist kom ikapp bakifrån. I en brant uppförsbacke när det kanske var 15 km kvar så kommer flertalet cyklister förbi, bl.a. min team-kompis Erik, och skapar sig en lucka på kanske 50-100 m. Som svar så jobbar jag mig meter för meter ikapp dem fast jag ligger själv, men här har jag fördel av att banan för gott går in på en single track-stig bland träden. Sista milen blir en resa fylld av mjölksyra, en markkänning (ytterst nära två) och knixiga svängar på mjukt sandunderlag.

Mörksuggejakten

Trots att jag inte hade mycket att sätta emot när närmsta motståndare, som låg bakom mig till kanske 5 km kvar, drog på och lyckades med ett försök att gå om och hänga av mig, så var känslan när jag kom in på upploppsrakan att ”Fasiken, det där gjorde jag jäkligt bra.” kombinerat med ”Åh, vilken härlig bana med så mycket roliga stigar – hit vill jag tillbaka.”

Tänk vilken (super)kraft som kan finnas i ens tankar!

 

Det här blev återigen ett Marathon-inlägg, som kanske inte riktigt följer standardformat 1A för ett RR (race report), men förhoppningsvis kan det kanske skönja lite ljus över alla de tankar och känslor man hinner uppleva under ett LL-cupen-lopp. För min del är det mentala spelet minst lika viktigt för resultatet som en lyckad formtopp. Och när man tillhör de 99,99 % som inte kommer vinna VM- eller OS-medaljer, så är faktiskt den känslomässiga upplevelsen en stor del av tjusningen med att träna och tävla i idrott på elitnivå.

 

Och som vanligt:

Ett stort tack till sponsorer, team-kamrater och langningshjälp som gör detta möjligt.

Ett tack också till arrangörerna IK Jarl i Rättvik och de många funktionärer som ställer upp helt ideellt.

 

Länkar:

Resultat:

http://results.neptron.se/#/morksuggejakten2017/

Andra Race-Reports:

Per Kumlin

Henrik Öijer

Långloppscupen Race-rapport

Bilder:

mtbfoto.se

 

Tack för mig!

Lilla Loop det är här nästa generations cyklister froddas

Idag var det Lilla Loop ute vid Lida för alla små talanger och ungdomar. Kul och se att det är så många små som cyklar, bådar gott för nästa generation.

Min lilla Oskar ville såklart köra och var taggad för att jaga kaninen idag.

Han körde på riktig bra och körde en väldans massa varv. Han skulle orkat hur många varv som helst kändes det som.

Snart har han mer medaljer än vad jag har och det dröjer nog inte länge till innan han kör ifrån mig också.

Jag och Stefan Dahl körde ett kort väckpass också på de tekniska partierna på slutet av första loopen och början på andra. Det var riktigt torrt och fint och till och med surhållet som alltid brukar vara blött var torrt.

Vi tryckte på lite på de tekniska partierna och rulla av oss på grusvägarna sen.

Får hoppas jag är pigg i morgon nu så jag orkar hänga på någon bra klunga på Lida Loop.

Arlanda Test Track blev en fin 2:a plats

Idag var det dags för den 3:e deltävlingen i Stockholm 4:a dagars iform av Arlanda Test Track.

Vi skulle köra 12 varv på den kurviga och snabba banan som  gick på motorstadion.

Det blev masterstart första varvet men motorcykeln drog iväg i 50km/h så det blev inte så stor skillnad när den körde vidare sen. Jag låg i ledning första varvet men sen gick jag ner lite för att återhämta mig. Som igår så blev det lite småryckigt och en del utbrytningar men det var inget som höll. Nicklas Näslund ifrån CRT teamet jaga hem det mesta.
Jag försökte håla mig långt fram med hade lite svårt i början att hålla min plats då alla kom ifrån sidorna.
Kände dock att jag inte behövde bromsa lika mycket som de andra gjorde för jag hade oftast högre fart ut ur kurvorna så jag kunde spara energi på att slippa jaga ikapp så mycket.

Det var några som gick loss när det var ca 3-4 varv kvar och det fick en lite för stor lucka men Niclas gjorde som vanligt ett bra jobb och jagade ikapp det mesta. Ut på sista varvet så höjdes farten och alla ville placera sig till målrakan. Jag hamnade lite långt bak som vanligt då jag inte ville krascha.

De föregående varvet så hade jag kommit ut ganska bra i sista kurvan när jag höll högerspår och rullade ikapp många. Tänkte att jag gör samma sak nu och hoppas på det bästa. Fick bra fart ur kurvan men resten av klungan körde vänster. Sen såg jag att Damian Herbert drog igång en långspurt på högersidan också. Tänkte att jag skiter i att gå in i klungan för att försöka spara mig till de sista 100 utan jag drog igång och försökte gå ikapp på högersidan också.

Vi körde om alla men jag orkade inte riktigt köra ikapp Damian. Blev en riktigt fin 2:a plats för mig efter en stark Damian. Så skönt att äntligen få till en spurt där jag haft fritt spår och inte behövt trängas i klungan. Trodde aldrig det skulle hålla med en så lång spurt men det kändes som resten av klungan blev lite överraskade.

Teamkompisen Stefan Ljungberg kom in strax efter så vi fick 2 fina pallplatser i H40.
I morgon är det sista tävlingen i Stockholm 4:a dagars i form av Nationaldagsloppet, hoppas benen är med mig då också.

Förberedelser inför Lida Loop

Tredje deltävlingen i Långloppscupen nämligen Lida Loop går av stapeln om bara sju dagar. Tävlingen går i mina hemmaskogar så brukar satsa lite extra på den deltävlingen och försöka göra en formtoppning. Planen har varit att köra hårt fram till någon vecka innan för att sen trappa ner träningen de sista dagarna. Därav blev det dubbelpass i helgen med först ett backintervallpass på lördagen för att sen köra igenom Lida Loop banan i ett snabbt distanstempo idag söndag. Kan nämna att banan är i grymt fint skick. Helgen till ära blev det även invigning av mina nya Oakley Radar EV Pitch med Prizm Trail lins. En väldigt trevlig bekantskap med en fantastisk återgivning av kontraster i terrängen.

 

459

Kommande veckans inleds med vila för att sen träna några typer av intervaller tisdag och onsdag. Torsdag och fredag blir det återigen vila för att sen på lördag köra ett kortare ”väckningspass” för att kicka igång kroppen inför söndagens urladdning. 

Hoppas vi ses på Lida på söndag!

 

/Stefan

Falkenloppet inte långt ifrån pallplats

Idag var det dags för Falkenloppet i Nynäshamn. Vi skulle köra 7 varv på en 10 km bana som var ganska platt och lättåkt. Det fanns typ en liten backe och 2 lite klurigare kurvor så den passade mig ganska bra.

Hade fortfarande ganska mycket träningsvärk så jag viste inte riktigt om jag skulle orka cykla men ville i alla fall göra ett försök och åtminstånde hänga med huvudklungan.

Starten gick och det gick inte så fort i backen som jag trodde det skulle göra så jag lyckades hänga på.
Det blev lite småryck här och där men då banan var så platt så var det inget som höll någon längre stund.
Våran CRT åkare Niclas var grym och körde in de flesta rycken också stark som han är.

Jag försökte hålla mig långt fram hela tiden så jag inte skulle missa något utbrytning eller bli avhängd i gummisnoddseffekten som blir längre bak. Ut på slutet av 5:e varvet så blev det en liten utbrytning som jag jaga ikapp och körde med. Jag fick en liten lucka i den skarpa högersvängen men kände att det var över 2 mil kvar och jag skulle aldrig orka hålla det själv så jag vänta in de andra utbrytarna. Vi blev som vanligt ganska snabbt ikappkörda och sen blev det en stor klunga igen.

På 6:e varvet så hände inte så mycket utan vi rula på i skapligt hög fart.

Ut på sista så höjdes farten lite men jag lyckades hålla mig långt fram i backen och kunde hänga med bra in i den skarpa högersvängen och behövde inte ligga på rött. När vi kom ut till den sista högersvängen så började farten trissas upp igen och jag lyckades komma igenom svängen bra och långt fram. Körde på ytterkant och behövde inte ta så mycket vind och kom upp i klungan tills jag var på hjul på Niclas Nässlund i teamet som låg först tillsammans med en ifrån Fredrikshov. Han dundrade på i grym fart så det var inte så många som kom upp gämsides. Men när det var ca 100 meter kvar så kände jag att jag hade mycket krafter kvar och skulle kunna gå för medalj. Precis när jag ska börja spurta så kommer det en annan kille och drar in i Fredrikshovskillen så han kör in i mitt framhjul så jag håller på att klotta. Lyckas mirakulöst hålla mig på hjulen men missar spurten. Surt när jag för en gångs skull lyckats ta mig upp långt fram i en landsvägsspurt och har en massa krafter kvar.

Men men det är sånt som händer när det är tävling, skönt att jag inte krascha och skönt att jag orkade hålla mig så långt fram. Får hoppas jag orkar hålla mig långt fram på Arlanda Test Track i morgon.
Här har vi klungan i H50 där Torbjörn de Jager tog en fin 3:e plats

Långa Lugnet 2017

Det där var ju kämpigt, minst sagt. Till och börja med så vakna man upp till ett tvär varmt och soligt Orsa. Kul om man skall sitta på verandan och sola. Mindre kul om man skall tävla. Själv har jag inga problem med värmen och tur är väl det. Känns ändå rejält i kroppen så här efteråt må jag säga.

Packa bilen och sedan bar det iväg till Falun kl 07:30 imorrse. Väl där var det bara att börja ställa ordning flaggor och dylikt så det blev snyggt och fint. Sedan var det bara att börja fokusera på loppet. Blev att ladda med ett rör Enervit-GT och en satans massa vatten vilket brukar fungera för mig. Till start hade vi Mig, Erik, Per och Jonathan där Jonathan tyvärr fick bryta efter lite strul och någon vurpa utefter banan. Själv innebar dagen en av mina bästa lopp hittills. Efter en oväntat bra start där jag ligger på Emil Lindgrens hjul uppför den hårda startbacken lyckades jag tappa kedjan in på den första stigen vilket innebar att förstaklungan blev ett minne blott. Aja, jagade ikapp andraklungan och kände mig stark. Givetvist har man alltid lite dalar och toppar i loppet men i det stora hela är jag nöjd med kropp och lopp. Rullade in som 8:a i herr Elit knappa minuten upp till 5:e placering och placeringen bakom Wengelin vilket är väl godkänt för egen del. Per och Erik var också mycket nöjda över sina prestationer! Allt som allt en lyckad dag för 3/4 idag.

Hörs och ses!

/Isak

 

received_10213411437944164received_10213411438784185