Hela truppen
Herrar Junior: Emil Linde & Dennis Wahlqvist
Herrar U23: Ludvig Söderqvist
Damer Elit: Åsa Erlandsson & Kajsa Snihs
Herrar Elit: Magnus Darvell
I damklassen kom Angelica Edvardsson trea båda dagarna. Thomas Karlsson körde i superklassen och slutade kring 20:e plats. Filip Mård försvarade CRT:s färger i nybörjarklassen båda dagarna.
Det var första året veteranklassen hade SM status.
I herrar seniorklassen låg Linus Dahlberg länge på en trygg andra plats. Jens Westergren, Falu CK, som haft problem i början, jagade dock ifatt och bjöd in till spurtstrid. Linus tog hem den kampen och fick ett silver. Magnus Darvell, Kalas CK, vann.
Cykloteket Racing Team fick en till medalj i damernas seniorklass. Angelica Edvardsson kom på tredjeplats efter Åsa Erlandsson, Varbergs MTB och Kajsa Snihs, IK Jarl Rättvik.
Det fanns fler från Cykloteket Racing Team på plats som gjorde starka insatser. Ludwig Söderqwist var länge med i kampen om tredjeplatsen tillsammans med Jesper Dahlström, Motala AIF och Christian Bertilsson från Cykelcity.se. Men när Westergren kom ifatt och om höjdes farten och Ludwig fick nöja sig med en stark femte plats.Martin Eriksson blev åttonde man. Pontus Johansson låg runt 15:e plats, punkterade och slutade 22:a. Thomas Karlsson kom 24:a.I veteranklasen öppnade Per Kumlin bra, men fick sedan lågt blodsocker och fick slå av på farten. Per blev 12:a.
Dagen före SM kördes en cuptävling i Kristianstad. Martin Eriksson tog starten och låg i ledning en bra bit in i loppet. Linus Dahlberg är fortfarande totalledare i cupen före Magnus Darvell.
Nästa helg väntar två cuptävlingar i Lund, de kommer också vara observationstävlingar för VM som körs i januari.
Text: Angelica Edvardsson
Foto: Karl- Axel Zander
Linus Dahlberg kör i ledartröjan sedan i lördags, då han tog över tröjan från Magnus Darvell (Team Kalas)
På sex deltävlingar har Cykloteket Racing Team tagit 13 pallplatser. Detta genom Angelica Edvardsson, Linus Dahlberg, Hans Mård och Per Kumlin.
Förstaårs senioren i cross sammanhang, Ludwig Söderquist, tog en meriterande femteplats i Sunne i söndags.
Pontus Johansson, Martin Eriksson och Ludwig Söderquist placerar sig frekvent topp tio.
Isak Strömberg och Thomas Karlsson satsar också på cupen och kör hårt i sina klasser, Herrar Prestige och Superklassen.
Cykloteket Racing Teams Linus Dahlberg visade vart skåpet skulle stå och tog hem herrarnas prestigeklass i söndags. Cykelcrosscupens femte och sjätte deltävling kördes i Sunne i helgen. Långa sträckor på blött gräs, trappor och en sandlåda utgjorde banan utanför Selmas spa vid sjön Fryken. Under lördagen hade Hasse Mård, Linus och Jens Westergren en hårt kamp ända in på upploppsrakan. Westergren var vassast i spurten före Linus och Mård.
Men under söndagen tog Linus kommandot tidigt i loppet. Han fick en lucka som växte och kunde köra solo i mål, iförd cupledartröjan han tog under lördagens race. Mård spurtade ifrån Jens och fick andra platsen.
Ludde gjorde ett starkt lopp och låg i täten länge. På slutet tog orken slut, men han höll ihop bra och kom femma. Martin Eriksson drog i täten hela första varvet, men krängde av däcken i en sluttning.
I damer prestige vann Åsa Erlandsson båda dagarna. Angelica och Kajsa Snihs körde tillsammans under lördagens lopp. Inför den långa spurtrakan låg Angelica på hjul och kunde ta hem spurten. Det blev en andra plats under söndagen också. Angelica fick en lucka ner till trean, Karin Aune, med två varv kvar. Karin var på väg ifatt ett tag, men Angelica kunde öka farten och behålla andraplatsen.
Per Kumlin gjorde en helt okej helg, han slutade tia och sexa i superklassen, som har ett startfält på nära 50 man.
Cykloteket Racing Teams Landsvägslag siktar högt inför säsongen 2012 med huvudmålsättningen att vinna seniorcupen .
Stommen från 2011 är kvar och har förstärkts med Torbjörn de Jager, Stefan Kuhl , Daniel Osterman, Karl-Axel Zander samt Toni Axelsson. De Jager och Kuhl har ett framgångsrikt år i veterancupen bakom sig med bl.a. totalseger i H45 (de Jager), tempobrons i Nordiska Mästerskapen (Kuhl) samt ett SM-silver i partempo H30. Osterman och Zander har under året tävlat flitigt i seniorcupen.
Cykloteket Racing Teams landsvägslag anno 2012 blir en spännande kombination av erfarenhet och ungdomlighet, med cyklister vars styrkor kompletterar varandra.
CRT LVG 2012:
Johan Asperyd
Toni Axelsson
Fabian Bender
Torbjörn de Jager
Thomas Karlsson
Stefan Kuhl
Robin Niller
Daniel Osterman
Karl-Axel Zander
Robin Hedström
I helgen åkte jag ner till Norge med svenska juniorlandslaget för att köra två internationella lopp. Uttagna cyklister var jag, Axel Lindh, Dennis Wahlqvist, Johan Widén, Pontus Fagerhill, Felicia Ferner och Ida Olsson. Det var en lång resa till Halden, så hela torsdagen gick bort. Fredagen ägnades åt uppladdning och provkörning av den första banan. “Karl-XII-Rittet” gick på en spektakulär bana vid Haldens fästning, mycket upp och ner och några tekniska utmaningar. På lördag var det race och efter en bra uppladdning kände jag mig taggad på startlinjen. Jag kom ungefär 300 meter innan klungan körde över en kulle i 50km/h. Några hade inte räknat med hindret och det var flera som vurpade. Själv klarade jag kullen, men några tiondelar senare körde jag rätt in i en cykel som kom farandes från sidan. Jag flög kraftigt av cykeln och ville hoppa på så snabbt som möjligt, men tyvärr var inte cykeln i åkbart skick. Jag tvingades därför bryta loppet (liksom tre andra svenskar) men klarade mig som tur var helskinnad ur incidenten. Axel Lindh blev bästa svensk på en andraplats.
På söndagen åkte vi mot Holmenkollen för att köra nästa race. Cykeln hade ställts i ordning och jag var sugen att köra snabbt. Banan var mycket lättåkt då den gick på skidspåren i närheten, kul var det i alla fall att köra legendariska partier som “Hellnerbacken”! Vädret var dock uselt (kallt och regnigt) vilket gjorde uppvärmningen svår. Jag fick en ganska dålig start men körde upp mig bra under loppet och blev till slut 2a efter Axel Lindh. Därefter åkte vi hem till Sverige.
Nästa helg ser jag fram emot Hammarby Hill XC!
//Ludde
Loppets första 15 km var lättåkta och det var en stor klunga samlad när det var dags för loppets första rejäla backe. Mattias Wengelin (Team Kalas) och Fredrik Edin gjorde en kraftig tempoökning och fick en lucka ner till den nybildade andraklungan där bl a Mikael Flockhart och Lars Bleckur befann sig. Stefan Dahl försökte hänga med så långt det gick men tvingades släppa i en annan backe något senare. Lars bevakade Micke noga då endast ett fåtal poäng skiljde dem åt i den totala cupen, men lyckligtvis släppte Micke strax innan klungan hade hämtat in Wengelins och Fredriks utbrytning. Wengelin, oerhört segersugen efter alla andraplatser, gjorde senare ett rejält ryck och fick en stabil lucka. Han körde en mycket stor del av loppet solo, men trots den jagande gruppens ansträngningar kom de inte ikapp.
Wengelin vann loppet i stor stil, men resten av pallplatserna tog Cykloteket Racing Team hand om då Lars och Fredrik blev 2a respektive 3a. Stefan Dahl presterade sitt hittills bästa långloppsresultat och körde in på en tionde plats. “Riktigt skönt att komma topp-10, detta var ju ett av säsongens stora mål” förklarar en nöjd Stefan.
Lars framskjutna placering innebar att han tog hem långloppscupen och upprepar i och med det succéåret 2008 genom att både vinna långloppscupen och Marathon-SM! Fredrik Edin blev totalt 4a och Stefan Dahl 12a.
I damelitklassen hade totalledaren Emmy Thelberg (Härnösands CK) ett ointagligt försprång och valde att inte ens starta i tävlingen. Tvåan Angelica Edvardsson befann sig dock på plats och gjorde ett försök att utmana Åsa Erlandsson. Åsa var dock mycket stark och kopplade greppet från start och Angelica blev tvåa. “Det kändes inte lika bra denna vecka som förra vecken” konstaterar en något missnöjd Angelica.
Juniorklassen bjöd inte på något vidare starfält och Ludwig Söderquist gjorde det han skulle och vann loppet. Ludwig körde större delen av loppet tillsammans med Stefan Dahl och hamnade i en jämnstark klunga med välfungerande samarbete. Ludwig blev tionde cyklisten totalt i mål, vilket kanske innebar hans hittills bästa långloppsprestation. Ludwig vann även långloppscupen totalt i juniorklassen.
I H-30 hoppades Per Kumlin på en fin placering men blev hindrad av en trippelpunktering (!) varav den första inträffade redan efter ett par kilometer. Per fullföljde dock loppet och gick in som 12a i klassen.
Samtliga åkare riktar ett stort tack till Sören och Anna Bleckur som hjälp till med langning och organisation, familjen Edin som stått för boende, god mat och langning och givetvis också Åke Strömberg som bidragit med busskörning, langning, taktik och organisation.
Vid tangenterna
Ludde
2008 vann Lars Marathon SM, i lördags fick han äntligen ta tillbaka titeln.
- Inför sista backen med sex kilometer kvar så var det bara jag och Micke Flockhart i täten. Micke var den starkare av oss och jag tvingades släppa 30 meter. Luckan växte dock inte mer och med mycket kämpande så kom jag ikapp med en kilometer kvar. Micke lade in en attack med 500 meter kvar som jag inte riktigt orkade följa, men efter att ha fått en av dom bättre påhejningarna i min karriär av Börje Lindberg kom jag ikapp igen. Nu var min förhoppning att överraska Micke i spurten. Jag och Åke Strömberg hade kommit fram till att det var bäst att gå in tvåa vilket jag gjorde och vann sedan med ca 1 decimeter berättar Lars om sitt lopp.
Klarade segern
Angelica får även hon åka i mästartröja nästa år. Vid första lagningen låg Angelica och Emmy Thelberg tillsammans. Efter en tidsraporrt om 50 sekunder till ledande Martina Thomasson ökade Angelica farten och Emmy släppte. Strax därefter passerade Angelica ledarinnan som fått strul med cykeln.
“Jag körde i ledning resten av loppet och fick bra draghjälp av några herrar.”
Martina låg som mest fem minuter efter och jagade starkt. Angelica klarade segern, Martina kom tvåa och Josefine Ahlström trea.
Ludde hade chans på pallen
Stefan hade hoppats på en top tio placering i elitklassen, men slutade 14:e. Med tankte på veckans förkylning var han ändå nöjd med loppet. Ludde låg bra till i juniorklassen, men punkterade och slutade sexa. Pontus hade en tung tag, men slet sig ändå i mål. Per dubbelpunkterade och åkte in som 18:e man i H 30.
Bra insats av serviceteamet
Åkarna fick dricka och möjlighet till mekhjälp på tre ställen efter banan. Anna och Sören hade rekat dagen innan och allt flöt på bra. Förutom Bleckurs hjälpte Barbro Eriksson och Håkan Karls till. Åke var med som ledare/langare och gjorde som vanligt ett bra och uppskattat jobb.
Innan prisutdelningarna bjöds det på SM tårta. Åkarna tackar alla för service, Modin för lån av hus fredag/lördag och Ludvika CK för att de tog på sig LL SM.
Fem av lagets landsvägsåkare, inkluderad ordförande Mård, fanns på startlinjen. Några var nöjda med dagen, några konstaterade att MTB är en intensiv sport och några hade en stötig färd på cycelcross.
Anna Bleckur hade roddat ihop en stor langarorganisation efter banan som fungerade mycket bra. Sören och kompani körde mekbussen och Åke fanns med som ledare.
Stort tack till alla föräldrar, släktingar och vänner som ställt upp och langat, tack till Cykelvasan för en bra arrangerad tävling och CRT för ett par roliga dagar i Lindvallen.
Hur som helst så genomfördes det en uppvisningstävling i form av ett kortare varvlopp runt fästningen. Cykloteket Racing Team ställde upp med inte mindre än 7st åkare. Lars och Fredrik lyckades bäst med en 3:e respektive 4:e plats.
I lördags var det dags för långloppet mellan Strömstad och Halden (8 mil). Starten var hetsig och trång vilket tyvärr resulterade i en vurpa för Cykloteket Racing Team´s Martin Eriksson som tvingades bryta. Lars, Fredrik och Stefan var med i täten efter halva loppet. Tyvärr gick en grupp på 4 personer som Cykloteket Racing Team inte orkade följa iväg. Klungan kom aldrig ikapp trots mycket kämpande, utan det blev spurt om 5:e platsen som svenske Mattias Nilsson tog hand om tätt följd av Lars på en 6:e plats. Erik tvingades tyvärr bryta. Övriga Cykloteket Racing Teams placeringar blev Fredrik Edin på en 15:e plats, Stefan Dahl 44:a, Per Kumlin 72:a och Pontus Johansson 82:a. Cykloteket Racing Team fick dock en seger i klassen 25-29 år.
Alltid mycket trevligt att komma till Grenserittet och Cykloteket Racing Team tackar arrangörerna för ett mycket bra bemötande och ett återseende nästa år!
80 km skulle köras med en beräknad vinnartid på ca 2:45. Efter första riktiga backen efter 15 km började första gänget komma iväg. Successivt efter att backarna avlöst varandra bestod första klungan av 6-7 cyklister. Lars Bleckur och Fredrik Edin hade orkat gå med och låg stabilt inför avgörandet in mot mål. Eftersom det var första året det arrangerades, flera åkstarka åkare och platt grusväg/lätt åkt var finalen mycket öppen. Tillslut fick Mikael Flockhart en lucka som han lyckades hålla ända in i mål. Bakom jagade Johan Landström, Lars och Fredrik. Vi lyckades inte avvancera och tillsammans med Mattias Wengelin blev topp 5 resultatet enligt ovan.
-Godkänd insats men det siktet var att vinna… Men vi är nöjda med våran insats, säger Lars Bleckur om dagens race.
De andra prispallsdeltagarna var Angelica Edvardsson med sin fin fina 3e plats i dam elit. Även hon tycket det gick fort men lyckades hålla sin placering in i mål. Ludwig Söderquist var dagens näst snabbaste junior efter Dennis Wahlquist.
Vidare körde Stefan Dahl in på en mycket fin 13e plats och segrare i en tiomanna spurt. Pontus Johanssons toppen ben fixade även seger i en spurt mot landsvägsåkaren Fredrik Svärm och gav Pontus en 22a plats. Teamets globetrotter Per Kumlin, nyss hemkommen från Canada i H30 klassen, sladdade in på en fin 8e plats.
Dagens temperatur var runt 25-30 grader och banan hade en hel del punka stenar som gjorde livet surt för Erik Dahlbom och Martin Eriksson som tyvärr fick bryta.
Dagens ros går till langar och service teamet. Sören och Anna Bleckur, Eriks Hanna, Clive och Åke som styrde upp servicen kanon fint. Som alltid men kan inte sägas för många gånger. Ett besök på Elsa Anderssons Konditori och tre tårtor senare var dagen gjord.
Här näst väntar Grenserittet i Norge och helgen där på Cykelvasan.
Fullt ställ i kurvorna under veckan så satsar vi på seger resterande tävlingar.
Vid tangenterna
Fredrik Edin
Jag och sambon Lars angjorde Balneario Camboriu på lördag 16/7 efter en ganska kaotisk avfärd från Königstein/Frankfurt där vi numera bor. Materialstrul och jobb in i det sista och utan Lars hade jag aldrig klarat av att få ihop allt det praktiska. Balneario Camboriu ligger i provinsen Santa Catarina, en timmas flygresa och någon ytterligare timmas bilresa söder om Sao Paolo, och staden har strax under 100 000 invånare. Sommartid en mycket populär turistort med en lång sandstrand som nog matchar svenskens Brasilien-stereotyp ganska bra och som har sådär lagom attraktiva skyskrapsliknande hotell som tränger ihop sig längst med strandpromenaden. Också en stad som många andra när det gäller de påtagliga klyftorna mellan de som har gott om pengar och de som inte har det. Nu var det vinter och hela orten ganska öde. Inte mycket sambarytmer på beachen direkt och att en hord av veterancyklister från jordens alla hörn tillfälligt bröt spökstadskänslan var förmodligen mer än välkommet för hotell och restaurangnäringen.
Tävlingsplatsen ligger i ett mycket kuperat område och banan bjöd på rejäla höjdskillnader. När jag gav mig ut på mitt första träningsvarv var banan torr. Allt var körbart men det var så extremt brant på sina håll att jag var tvungen att i stort sett maxa bara för att komma upp. Nu gillar jag just den där sortens stigningar men insåg också att det var den mest krävande bana jag kört och att risken att köra rakt in i väggen var ovanligt stor. Benen kändes dock fantastiska och jag sände tacksamma tankar till coachen för att han lyckats få till ett träningsprogram som fungerat med min extrema arbetssituation. Började känna att det borde kunna gå riktigt bra om allt stämde på tävlingsdagen.
Men så var det det där med vintertid i Balneario Camboriu. Regn, regn och mer regn förvandlade banans underlag till otroligt hal lera som packade ihop sig överallt på cykeln och gjorde det dessutom i stort sett omöjligt att komma i pedalerna. Trots gegg överallt funkade dock mina XTR-växlar oklanderligt till skillnad från många andras. Heder Shimano! Cyklingen uppför blev mer begränsad allteftersom det blev halare och utför var det ännu värre. Jag var ungefär lika kontrollerad som om jag skulle springa runt på ett blött marmorgolv med tvålar under fötterna. Vurpade en hel del på träningen och bestämde mig precis som de flesta i det nordiska teamet på plats att springa en hel del under loppet om det inte skulle torka upp. Det torkade inte upp. I takt med att tävlingsdagen närmade sig fick hotellrummet en allt starkare doft av fuktiga, skitiga cykelkläder och mögliga handskar. Dagen före mitt eget, Gjertruds och Bennys race ösregnade det.
Kl.08:30:30 fredagen den 22/7 var det dags för den tävling jag fokuserat på i nästan två år. Var tokladdad och tog starten. Tommy och Benny skrek åt mig att inte bränna benen i första långa klättringen och det var väldigt bra att bli påmind om att viss försiktighet var på sin plats. Låg aldrig över tröskeln men hade ändå minst 20m ned till 2:an på toppen av den långa, branta startloopsbacken innan jag gav mig utför i ett hav av lera. Gav bra känsla att få lucka så pass lätt. Får då en idiotisk sladd utför, tvärställer cykeln och fastnar. När jag kommer iväg är jag plötsligt tvåa med en lucka på 100m till nya ledarinnan. Vansinnigt irriterad men känner att jag kommer att gå förbi bara det vänder upp efter det korta partiet på sandstranden – de få sekunderna av körning på platt mark (och naturligtvis det ställe där de tog bilder och fick det hela att se ut som den semester-cruise det absolut inte var).
Tyvärr hamnade två cyklister i fältet D30-34 som startat före mitt gäng emellan mig och min konkurrent lagom till de avsnitt med singeltrack uppför och nedför där jag hoppades komma ikapp och gå upp i ledning igen. De blockerade stigen totalt och jag kom bara inte om även om jag försökte köra ut en bit i bananplantagen vi cyklade igenom. En viss oro började smyga sig in i skallen. När jag väl kom loss kämpade jag som en vansinnig för att komma ifatt och det funkade även om jag hamnade farligt nära min gräns. Laddade mentalt för att satsa stenhårt och dra ifrån i den cyklingsbara, branta backen på sista sektionen innan varvning. Gick vägen det också. Vid varvningen funkade langningen från Lars som alltid perfekt och benen kändes bra trots att det var fruktansvärt tungkört. Under andra och sista varvet klantade jag mig lite varstans i leran men drog ändå ifrån. Insåg att det som skulle kunna kosta mig regnbågströjan vore en vurpa utför och jag försökte vara försiktigare än på första varvet.
Möjligen för att jag hade lera överallt – även i öronen – missförstod jag Tommy Olsson när han skrek att jag hade 1:30 ned till argentinskan bakom mig när jag gick in i sista sektionen av banan. Bombade på rejält och var lite trött och oförsiktig utför mot mål. Så det blev en sista vurpa i den rödbruna leran. Jag och min fina, lätta Scott Scale Premium rullade en bit och låg sedan som ett plockepinn i sörjan. Eftersom jag trodde att jag hade 30s till argentinskan bakom mig blev det inte den njutningsbara, regnbågs- och guldkantade nedfart mot mål jag faktiskt kunde ha kostat på mig. Var lite orolig att bli snuvad på guldet innan jag kom upp på cykeln igen. Men känslan när jag väl kom först över mållinjen var obeskrivlig och segermarginalen blev till slut strax under två minuter.
Segerglädjen blev inte mindre av att Gjertrud Boe vann sin klass och att sedan Benny Andersson gjorde samma sak i H55-59. Båda två ledde övertygande från start till mål och visade både rutin och styrka. Dagen efter visade Tommy Olsson att han är i otrolig form och har en fantastisk teknik. Tommy avslutade den nordiska medaljskörden med ett silver i H50-54 i extremt hård konkurrens. Tre svenska deltagare – två guld och ett silver. Hyfsad utdelning! Och så ett guld till Norge!
Sammanfattningsvis var det fruktansvärt tungkört, plågsamt och en kamp mot elementen men samtidigt den mest fantastiska cykelupplevelse jag haft. Veteran-VM har varit ett mål som hägrat för mig under så lång tid och vi har jobbat ruggigt hårt för den där regnbågströjan. Och så kommer det där eftertraktade flytet och kanonbenen på rätt dag. Stödet från svensk- och norskgänget på plats var fantastiskt och Lars förtjänar egentligen medaljen lika mycket som jag (även om D35-46 ju inte riktigt är hans klass).
Nu ska jag gå och kika lite på regnbågströjan med blå botten som ligger här borta. Bättre inspiration för att ge sig ut och se till att bli en bättre cyklist finns inte.
Petra Lennartsdotter – Cykloteket Racing Team
Banan mätte tio kilometer och bestod av mycket sten och rötter för att vara en tempobana. Ludwig Söderqwist hoppades på medalj i juniorklassen, men fick nöja sig med en femte plats. “Placeringen är min bästa under ett SM, så i efterhand är jag ganska nöjd ändå”
Under fredagens XC lopp visade Borås sig från sin rätta sida. Regnet kom och husvagnscamparna på grusplanen fick sjötomt direkt utanför dörren. Varvbanan, fem kilometer lång, bjöd på stenstigar, hala rötter, några knixiga partier och en brant pulkabacke.
Först ut av Cykloteket Racing Teams åkare var Per Kumlin i H30. “Jag startade med alldeles för lågt blodsocker och de fösta varven var sega. Mot slutet kunde jag plocka någon placering” säger Per som slutade nia.
I Damer Elit hade Angelica Edvardsson en tung dag och slutade sexa. Alexandra Engen tog hem guldet, Kajsa Snihs silvret och Martina Thomasson bronset.
Ludwig låg på pallplats i juniorernas lopp. En bit in i loppet drabbades han av punktering och fick senare bryta.
Lagom till Herrelitens start började det regna på riktigt. De sju tänkta varven kortades till sex. Emil Lindgren tog kommandot från start och höll hela vägen in i mål. Team Kalas tog hand om resterande pallplatser. Fredrik körde in på en fjärde plats och Lars på placeringen efter.
Pontus Johansson trivdes riktigt bra i den branta pulkabacken, han satsade järnet och var bland de snabbaste upp. Stefan Dahl gjorde sin första SM start, fick köra alla varven och kom in som 16:e man. Erik Dahlbom bröt på grund av sjukdom och Martin Eriksson körde sönder bakväxeln.
“Nu ska Dennis bli ifattåkt” citerat från en revanschsugen Ludwig innan andra sträckan under lördagens stafetter.
På första sträckan hade Lars öppnat hårt och växlade över som andra man, inte långt efter ledande Alingsås. Ludwig minskade avståndet till ledaren och Fredrik gav sig ut på den sista sträckan. Emil Lindgren som körde för Alingsås, bjöd inte upp till någon spännande avslutning. Fredrik höll andra platsen före trean IK Jarl.
Cykloteket Racing Teams andralag med Stefan, Angelica och Pontus kom åtta.
Bleckurs, Edvardssons, Edins, Hanna och Peter utgjorde veckans langa och mekteam.
Vid PCn Angelica Edvardsson
Mörksuggejakten, hemmatävling och ett av årets stora mål för många av Cykloteket Racing Teams åkare. Tävlingsledaren Anders Bergstedt ville se en Jarlare eller Rättviksbördig Cyklotekare som segrare.
Anders fick nästan som han ville. Lars Bleckur slutade tvåa, 17 sekunder från segrande Magnus Darvell som ryckte med fem kilometer kvar. I damklassen var Angelica Edvardsson ännu närmare segern, tre sekunder upp till vinnaren Emmy Thelberg. Angelica orkade inte hänga på Emmys ryck i sista backen innan målrakan.
Cykloteket Racing Team hade många åkare på plats, och ännu fler supporters. I herrar elit blev Fredrik Edin sexa, efter ett enligt honom segt lopp. Stefan Dahl slog inte förra helgens placering (11), men fick en fin 16:e plats. Pontus Johansson siktade på topp tio, men hade ingen toppendag och kom 28:a. Erik Dahlbom slutade 41:a och Joakim Öberg 57:a.
I H30 körde Per Kumlin in på en 8:a.
Alla Rättviks Cyklotekare hade halva släkten på plats för att langa, även Edins föräldrar och bror och Kumlins crew hade letat sig upp till Siljan. Lika så Cykloteket Racing Teams nyförvärv Åke Strömberg.
Cykloteket Racing Team tackar arrangörerna IK Jarl, serviceteamet och alla som hejade på efter banan för en bra dag.
Lars Bleckur stod för dagens pallplacering, en tredje plats hundra meter från loppets tvåa, Mathias Wengelin. Van gjorde Mickael Flockhart.
Stefan Dahl kom elva, nytt personbästa. Per Kumlin slutade femma, någon minut från pallen.
Martin Eriksson körde en dubbelpunktering och tvingades bryta. Fredrik Edin drog i backen, men gick ändå i mål som åtta.
Resterande åkare är mindre nöjda med sina lopp.
Min uppladdning var inte den bästa, då jag bråkat med mina knän ett par veckor och inte fått till den träning jag behövt. Målet med loppet blev att ta sig runt och inte få ont i knäna.
Loppet började med en brant backe i fem kilometer, jag tog det lugnt i starten och plockade några placeringar i backen. Uppe på toppen hade klungan splittrats till mindre grupper. Jag hade sällskap med en norsk cyklist och vi hade bra samarbete på de flackare partierna. Innan andra lagningen, i en nerförsbacke, missade jag att stigen svängde och stoppade farten genom att köra in i ett litet träd. Knäckte till axeln lite fint och i mål såg jag att hjälmen spruckit i kanten. Tappade då mitt norska sällskap och fick åka själv de resterande sju milen.
Resultatet och tiden är jag absolut inte nöjd med. Men med tanke på förutsättningarna är jag nöjd över att jag åkt ett så pass tufft lopp och otroligt glad över att jag inte fick ont i knäna under loppet.
Emmy Thelberg var också nere och körde tävlingen. Hon var nöjd med sitt lopp och slutade 21:a. Vi hade bra hjälp av våra familjer och Thomas med lagning och mekning. Thomas fick leka riktigt mekaniker, vid tolv på natten var han klar med Emmys cykel dagen innan racet.
Klockan 9:40 på lördag morgon rullade vi ut från Motala. Den drygt 65 man starka gruppen hade delats in i tre undergrupper med syfte att 20-25 man i taget skulle ligga framme och göra dragjobbet medan övriga två grupper “vilade” där bakom. Redan efter en och en halv timmes körning höll dock äventyret på att ta slut för undertecknad. Cyklisten framför mig gick plötsligt in i bakhjulet på framförvarande cyklist och dyker rakt ner i asfalten. Vad jag gör vet jag inte, men på något sätt lyckas jag köra över hans cykel (och honom?) utan att vare sig tappa balansen eller åsamka min egen cykel några skador.
Enligt min Garmin rusade pulsen upp till cirka 110 % av maxpuls i samband med detta. Med hjärtat bokstavligt talat i halsgropen återstod nu “enbart” att jaga ifatt framförvarande cyklister. Luckan var inte enorm, men att täppa även en liten lucka till en grupp starka cyklister som lagtempokör är både tids- och energikrävande! Efter att ha gått på rött en bra tid kom vi ändå ifatt och kunde ta det lite lugnt. Resterande bit till Jönköping fortlöpte utan missöden, men tyvärr fortlöpte den även utan att vi fick någon ordentlig fart på tåget.
Under pisspausen efter Jönköping ändrade kaptenerna Ericsson & Scheffer upplägget. Slut på taktikspelet och full gas: fram med de starkaste och låt dessa hålla i taktpinnen. Nu blev det också åka av. Förvisso hade vi vinden i ryggen men från att ha snittat cirka 41 km/h ner till Jönköping marschade vi nu mellan 45-47 km/h. Det började även ge resultat i klungan allt fler fick svårt att ta sina förningar men i gengäld var det ett bra flyt bland de som aktivt arbetade i fronten.
För egen del kändes det bra. Benen fungerade kanon och jag missade inte en förning. Även Mats fanns med där uppe och gjorde sin del av jobbet. Drygt halvvägs in i loppet gjorde jag ur eget perspektiv misstaget att ge bort en av mina återstående liter sportdryck till en medcyklist som tappat två flaskor tidigare under loppet. Just då kändes det inte som ett problem, men konsekvensen blev att jag snålade in på drickandet och knappt två timmar senare började en obehaglig törst och en ännu obehaglig krampkänsla i vänster ben göra sig gällande.
Med sju mil kvar hade jag ingen vätska kvar trots att jag snålat, men jag lyckades fortsätta arbeta i ytterligare två mil. Med fem mil kvar blev dock krampen för jobbig och jag tvingades gå ner och vila bakom de som gjorde dragjobbet. Under de sista fem milen låg jag på rulle bakom klungan med några få gästspel som alla slutade likadant: med kramp. Några problem att rulla in med klungan hade jag dock inte och efter 6 timmar och 57 minuter var vi 24 cyklister av cirka 65 startande som korsade mållinjen. 7-timmarsgränsen var slagen!
Mats tvingades tyvärr släppa klungan med cirka en timme kvar till mål när en lucka uppstod framför honom som han inte orkade täppa. Tyvärr missade Mats målet men rullade ändå in på hedervärda 7:09.
En CRT:are in på 6:57 och en annan på 7:09 således. Vi ska dock inte glömma Fabian som i mångt och mycket solokörde runt sjön, utan någon direkt draghjälp, och gick in i mål på fina 8:47!
Cykloteket Racing Team ställde upp med hela 14 cyklister i olika klasser. De finaste valörerna knep Lars Bleckur och Ludwig Söderqvist som blev etta i elit respektive juniorklassen. Angelica Edvardsson blev 3a i damelit och skribenten (Fredrik Edin) blev likaså han 3a fast i herr elit. Vi hade även med Linus Dahlberg som annars kör landsväg som sladdade in på en mycket fin 10e plats. Vidare var det en fin ström av Cykloteket Racing Team som bemästrade banan bra utan nämnvärda material haverier eller punkor.
Det var inte bara klubbens toppelitåkare som fick till det idag, utan även de flesta övriga Cykloteket Racing Team som presterade riktigt bra vissa sträckor under banan och några ända in i mål. För några andra har det kanske funnits roligare dagar de har cyklat, men hoppas alla från Cykloteket Racing Team känner sig delaktiga i dagens prestationer.
Efteråt bjöd Cykloteket Racing Team på kaka och kaffe i friluftsstugan och Lars och Ludwig fick försvara sin prestation i ett tal. Likaså Michele och Hans Mård pratade om dagens äventyr vid sidan av banan, samt lite tankar kring säsongen.
Som vanligt men självklart skall servicepersonalen ha en stor eloge. Föräldrar, släkt och vänner var samlade (känns som det var julafton) och hjälpte till. Stort tack till främst då Anna Bleckur som styrde upp langningen så alla fick flaskor, samt att de som ville hjälpa till fick en uppgift. Storartat!
Under och efter fikan var det ingen underdrift att säga att det var en positiv stämning efter dagens arbete men också blickarna framåt på säsongen var positiva.
Det är kul och cykla nu, även när det går bra!
I onsdags åkte Fredrik och Angelica ner till Danmark med svenska juniorlandslaget för att köra två UCI-tävlingar.
Den första tävlingen gick i Varde, på Danska sydsidan, under torsdagen. Banan var snabb med hård packad sand och några tekniska partier. Juniorerna tog första och andra plats i damklassen genom Felicia Ferner och Ida Olsson. Även i herrklassen gick de två första placeringarna till Sverige genom Axel Lindh och Johan Widén. Ludwig var nära en tredjeplats men kom fyra.
Fredrik hade en seg start på loppet men vaknade till under de sista varven. Han körde upp sig till en tionde plats och fick några UCI poäng och danska kronor. Angelica körde hårt i starten men tappade krafter efter två av fyra varv. Hon slutade åtta.
Efter en vilodag var det dags för race i Kolding. En mer kuperad bana med lite luriga nerförskörningar. En mer uppskattad bana av de flesta. Tjejerna startade först. Alexandra Engen ledde från start till mål. Angelica tog det lugnare i starten och plockade placeringar under loppet. På tredje varvet kom hon ifatt trean i loppet, Kristine Norgard och åkte om. Men en stark Norgard hade krafter kvar och tog tillbaka tredjeplatsen.
Juniorerna fick första och andra platsen, samma ordning som under torsdagen. I herrjuniorklassen körde Ludwig starkt och fick kliva upp på pallen, efter dansken Magnus Kurt Nilsen.
Fredrik fick problem med cykeln en bit in i loppet, men åkte bra efter förutsättningarna och slutade tia.
I herrar elit placerade Fredrik Edin sig på en fjärde plats.
- Jag är inte nöjd med placeringen, men det var ändå kul att åka i helgen. Konstaterar Fredrik, som även han åker till Danmark för att jaga UCI-poäng.
Strax efter Edin, på en sammanlagd 6:e plats, kom Lars Bleckur. Han var nöjd med hur kroppen svarade under helgen och laddar för nästa deltävling i långloppscupen om två veckor.
Erik Dahlbom tyckte att han gjort en okej insats under helgen. Under lördagens lopp orkade han inte hela vägen, men på söndagens etapp hade Erik piggare ben och slutade totalt på en 13:e plats.
Pontus Johansson hade bra tryck i benen under XC loppet och placerade sig på 16:e plats bara åtta minuter efter segrande Alexander Blomqvist.
Cykloteket Racing Teams veteran, Per Kumlin, slutade sexa totalt.
Alla åkare tackar Borlänge CK, far och morföräldrar och flickvänner för en bra tävlingshelg, lagning och service.
