Sparkasse Mountainbike Marathon

IMG_0547

Äntligen igång med säsongen och det blev i alla fall en pallplats på Sparkasse Mountainbike Marathon i södra Tyskland igår, trots felkörningar och lite annat. Hoppas kroppen svarar på träningen och att jag INTE demolerar några cykelvitala kroppsdelar utan kan komma igång med tävlandet nu. Kan inte ta mig hem till SM tyvärr men önskar resten av CRT stort lycka till!

Återkommer 🙂
Petra

38-våningars trapplöpning i brist på cykel

Första veckorna på nya jobbet på ECB i Frankfurt har varit klart intensiva plus att jag dragits ned en seg förkylning. Fick tillgång till gym först idag och har inte fått hit transporthojen så det har blivit lite alternativträning med balansboll och löpning i backarna hemma i Königstein, längst med Main och klassikern trapplöpning vilket ju funkar lysande på ECB. 38 våningar känns fint inte minst i vaderna.

img_0549

Mitt kontor hittar man på 35:e våningen i södra tornet – tog bilden när jag satt vid skrivbordet i måndags morse – så det är ju dessutom perfekt att traska upp istället för att ta hissen på morgonen.

img_0462

Ser dock fram emot morgoncyklingen till jobbet och framförallt cyklingen hem framåt natten. Sista kilometrarna är bara rakt upp i princip. Gäller att trixa till det så att träningsupplägget funkar trots mycket jobb, men förutsättningarna är klart bra.Allt är möjligt om man är lite kreativ 🙂

Nygammal träningsbas i Taunusbergen

Kort uppdatering i brist på internet i mitt nygamla hem – jag flyttade nämligen tillbaka till Königstein im Taunus utanför Frankfurt förra veckan.

Jag och sambon bodde här uppe i Taunusbergen i tre år, 2010-2013, när jag jobbade på en EU-institution som heter European Systemic Risk Board (ESRB). ESRB är en organisation (inhyst av Europeiska Centralbanken i Frankfurt f.ö.) som arbetar för att identifiera, övervaka och motverka risker som skulle kunna hota stabiliteten i det finansiella systemet i EU. ESRB kom till som ett svar på finanskrisen och vi byggde upp organisationen mer eller mindre från scratch under just finanskrisen – så det var lite stökigt och mycket intensiva år på arbetsfronten. Det som bidrog till min mentala hälsa mitt i allt jobb var bl a att cyklingen uppe i Taunusbergen där jag bodde, och nu bor, är fantastisk. Coachen Fredrik E lade upp ett komprimerat, jobbanpassat, träningsschema med färre timmar men mycket ”pang för pengarna” – allt för att hantera sömnbrist och den lätt galna arbetssituationen. Det funkade mer än bra och sommaren efter att jag flyttat hit var jag troligen i bättre form än någonsin tidigare. I juli föll allt på plats och under brasiliansk vinter 2011, på en lerig bana som gick vid vattenbrynet över en sandstrand, upp genom eukalyptus- och bananodlingar i tokbranta klättringar vann jag mot all förmodan veteran-VM i XCO för damer 35-45. Glädjen blev inte mindre över att min goda vän Gjertrud Bö tog guld i den äldre tantklassen, medan Benny Andersson tog ytterligare ett svenskt guld och Tommy Ohlsson ett silver. Det är det bästa jag presterat på en hoj hittills. Ett helt fantastiskt minne. Jag började ju köra MTB långt efter 30 då jag äntligen fått ordning på en otrevlig ryggskada genom att få en konstgjord disk inopererad mellan två kotor. Så det där var en bonus jag inte hade räknat med 🙂 Vore kul att göra om det i Andorra nästa år – VM alltså (ryggen förblir förhoppningsvis intakt).

Hur som helst – nu är jag i alla fall här i Königstein/Frankfurt igen och ska den här gången jobba på ECB i 12 månader. Jag börjar 1 oktober men försöker få ordning på livet så gott det går innan dess. Apropå lyckliga slumpar så blev lägenheten rakt under den vi hyrde sist ledig med en tajming som inte lämnar något i övrigt att önska. Så t o m adressen är densamma.

Jag hoppas kunna utnyttja cyklingsmöjligheterna här ännu mer den här gången och att dyka upp på både svenska, tyska, österrikiska och andra tävlingar i god form under våren. Hembesök två gånger per månad är planen och jag hoppas det blir en optimal mix av teknisk stig i Lida och klättringar uppför Grosser Feldberg som är en av mina favoriter här.

image
Toppen av Grosser Feldberg

Petra Lennartsdotter

Cykeln som imagehöjare i 8-åringssegmentet…

Vi i CRT kör ju som bekant runt på fantastiskt fina cyklar från Specialized. Och häromdagen blev det uppenbart för mig att en riktigt grym S-Works faktiskt bidra till att höja en enkel veterancyklists coolhetsgrad hos kidsen. Från vilken nivå vill jag dock inte spekulera i men det är ju en annan sak.

FullSizeRender
[fotot från helt andra backar än Puig Flottsbro]

Jag var på väg hem – per fot – i förrgår och två smågrabbar i klart oversized fotbollsutrustning cyklade förbi. Tvärvändning. Stannar och stirrar på mig, tittar på varandra, ned i marken, på mig igen… ”Du är tjejen med den coola S-worksen va? Den svarta med rött på? Som cyklar i Flottsbrobacken i liftspåret va? Värsta cykeln. Jag ska köpa en så’n… nå’n gang alltså. Jag delar ut reklam. Sparar.” Kompisen i en flera nummer för stor spelartröja som gick till knäna ungefär påpekade att han nog skulle bli fotbollsproffs först, för då kan man ju köpa vilka cyklar som helst. Men då kanske man vill ha bilar istället? Kanske en monstertruck? Grabbarna tappade bort sig i detta dilemma en stund där.

Jag meddelade i alla fall att det nog var just undertecknad, eller snarare min cykel som de tänkte på. Jag kör ju normalt mina backintervall borta i Flottsbrobacken både vinter och sommar och har faktiskt inte sett någon annan självplågare köra parallellt med enduro o DH-folket som åker liften upp. Så det borde ju vara jag. Undrade ju ändå i mitt stilla sinne hur de kunde känna igen mig ”civilklädd” men gissar att hårtofsen som normalt sticker ut ur hjälmen samt min inte helt normalsvenska höjd över havet nog avslöjat mig. Och cykeln sticker ju ut bland enduro och DH-hojarna därborta.

”Brorsan och jag kom inte upp med våra cyklar. Brorsan ramlade efter två meter typ. Men jag ska klara det. Om jag hade en S-works skulle jag nog klara det. Jag klarar nästan hela gröna slingan ute vid Lida i alla fall. Klarar jag Flottsbrobacken så får jag kanske en ny cykel. Jag cyklar jämt. Det är roligare än fotboll.” Inget fel på inställningen där och jag insåg att grabbens cykel, trots sin ringa storlek (dock några nummer för stor för cyklisten ifråga) nog vägde mer än min plus att den hade utväxling som nog hade funkat bra för en vuxen på Cykelvasan. Vi enades om att grabbarna skulle få provtrampa min S-Works Era nästa gång de ser mig i Flottsbro men att det nog var viktigast att hitta en hoj i rätt storlek. Tipsade om Cyklotekets höstresa om föräldrarna eventuellt var på jakt.

Kunde inte låta bli att smittas av energin och övertygelsen om att i princip alla drömmar kan bli verklighet. För det var ju helt klart mer ett val ”vilken” idrott de skulle bli professionella i snarare än ”om”. Men varför inte? Och kanske det blir cykelproffs istället för fotbollsproffs av de där småkillarna? Man kan ju hoppas. Själv tyckte jag i alla fall att det var ganska kul att höra en 8-9-åring säga att jag, en 46-årig ”tjej” (tackar för den också) ”äger”. Ja, egentligen att min cykel ”äger” då, men ändå?

Annars så är läget här lite so so. Och det är därför bloggandet blir en smågullig vardagsbetraktelse snarare än något tävlings- eller tränngsrelaterat. Åkte just på en halsinfektion och det var väl inte det jag behövde efter alla problem denna säsong. Rehabträningen går dock fint och jag har redan ställt in mig på veteran-VM nästa år som tydligen går i Andorra. Om jag repar mig tillräckligt fort kan det bli ett litet test på 12h-VM i Tyskland nästa månad men fokus är givet och det är att vara i toppform ungefär vid den här tiden nästa år.

Önskar er alla en toppenfin helg.

/Petra

image

Ägnade gårdagskvällen åt tempointervall på stig borta vid Lida där vi som bekant brukar köra Cyklotekets årliga MTB-läger på våren. Vi har verkligen propagandastigar här runt Tullinge. Har bott här i över två år och jag hittar fortfarande nya stigar med varierande grad av stök och bröt.

Fokus för mig just nu och resten av säsongen är egentligen två saker. Den ena att verkligen jobba med teknik och få upp farten på teknisk stig och utför. Min andra mission är rehab, rehab och rehab – se till att kroppen klarar ”riktig” styrketräning till vintern, att vänster axel och arm klarar påfrestningarna under teknisk cykling och kanske framförallt ska ryggen inte få begränsa mig nästa säsong.

Mina två etapplopp i Sydtirolen var kanon på två sätt. Formen kom precis som vi hoppades men jag hade stolpe ut såtillvida att jag åkte på magsjuka dagarna innan EM (ställde ej upp). Förutom att det är helt fantastiska platser att bara vara på, så fick kroppen en bra test och jag har kunnat ringa in vad jag behöver fixa till, tillsammans med sjukgymnast-Anders o Tränar-Fredrik. Jag har inte listat ut allt själv i min stora vishet direkt … 😉 Så jag var inte tokbesviken över att missa EM trots att det var mitt stora mål i år. Jag vet vad jag behöver jobba på väldigt väl nu. Och det är som sagt fokus nu. Några tävlingar till blir det när energin återvänt efter att infektion nr två bekämpats. Några riktigt långa 😉

Vill annars bara påminna om att man kan köpa CRTs snygga teamkläder på Cykloteket. Sköna är de också. Som synes blir man väldigt glad av att köra i dem 😉

image

Petra Lennartsdotter

Två etapplopp i Österrike

image
Bild: Sportograf

Två etapplopp i Sydtirolen – Bike4peaks och Zillertal Bike Challenge – är nu avklarade och formen har blivit bättre och bättre. Framförallt kändes klättringarna bättre och bättre nu mot slutet och det var vad jag hoppades. Utförskörningana lämnar en hel del i övrigt att önska kan man säga men…jag jobbar på det 😉

image

4peaks tog jag som ren träning – fyra etapper med lite drygt 2000hm per styck tror jag. Ganska lagom. Zillertal har däremot betydligt mer krävande klättringar (inkl en sträcka med 35% lutning där det med tanke på att det varit dåligt väder en tid, inte var helsmidigt -mkt snö). Men det kändes bra och jag körde in på andra plats i min mastersklass efter lite över 9000hm på tre dagar, och hade inte kört slut på mig.

image

Tanken var ju att köra ”lagom” i för masters-EM i samband med Salzkammergut Trophy nu på lördag i Bad Goisern. Tyvärr har jag åkt på en infektion av ngt slag så det är lite oklart om det blir något. Men oavsett det så har det varit två bra genomkörare i fantastisk cykelmiljö. Surt att bli sjuk men jag har verkligen ingenting att klaga på i övrigt. Får väl ta liften upp och öva utförskörning tills vidare om det inte ger sig. En bra investering i mitt fall.

image
Bild:Sportograf

Önskar alla som kör Mörksuggan till helgen lycka till!

Hälsningar från Mayrhofen

Petra Lennartsdotter

I form för Masters-EM I XCM på 5 veckor?

Äntligen på väg tillbaka! Efter att drygt 2 träningsmånader mer eller mindre saboterats av en i mitt fall unik svit av sjukdom/förkylning är jag igång igen! Tanken är till att börja med att försöka komma i så bra form som möjligt till Masters-EM i XCM I Bad Goisern, Österrike andra veckan i juli. Måste väl erkänna att det känts motigt att, efter en vinter där grundträningen gått otroligt bra, få bakslag efter bakslag och till slut ställa in diverse tävlingar inklusive ett etapplopp i Polen förra veckan som skulle ha varit en av årets höjdpunkter för mig och min S-Works Era. Hade varit perfekta cykeln på det loppet! Men desto mer motivation att ta revansch nästa år och nu gäller det att rädda upp resten av den här säsongen.
image
När man får cykla ut i en ljus sommarkväll – fortfarande över 20 grader vid 22-tiden – är frisk och kan röja runt på torra, snabba stigar på en fantastisk cykel är det inte heller direkt svårt att hitta energi, även om jag antagligen är längre från tävlingsform nu än jag var i januari.

Lida

Planen för att kunna göra en OK insats på Salzkammergut Trophy som också är tant- och gubb-EM är att träna på hemma tills om lite mindre än två veckor då det är dags att köra ett 4-dagars etapplopp i Österrike (Bike4Peaks). Men i linje med Coach Ericssons order, och jag vet att han har rätt, kör jag etapperna som långsamma distanspass. Lugnt och fint. Det kommer att ta en bra stund att ta sig runt de där etapperna m a o och det kommer milt uttryckt att kännas ganska jobbigt mentalt, det är jag ganska säker på. Men nu är det som det är.

image

Har kört loppet en gång förut, dock med annan bansträckning. Då gav ryggen upp på etapp 1 så jag har ändå viss rutin på att inte köra optimalt på just den här tävlingen. Får ändra även det konceptet nästa år! Det är oavsett formkurva helt fantastiskt fin cykling och för en gångs skull så kommer jag att kunna uppskatta det fullt ut och lägga lite av koncentrationen på att det dessutom är så galet vackert att man knappt förmår ta in det. Sedan blir det en träningsvecka hemma innan nästa etapplopp i Österrike (3dgr) – Zillertal Bike Challenge. Också propagandacykling, men med lite tur med högre intensitet när det gäller min insats än vad det blir de närmsta veckorna.

Ziller

Helgen efter är det upp till bevis i Bad Goisern. Ska bli intressant att se hur långt det räcker! Gäller att balansera återhämtning med belastning perfekt vilket jag ibland kan ha svårt för men med support från Coachen ska förhoppningsvis hjärnan vara med hela vägen. Tills vidare är jag helt enkelt bara glad over att vara frisk. Det är en bra start. Omstart 🙂

//Petra Lennartsdotter

Från Mallis till Cyklotekets MTB-läger i Lida

Tvära kast på väderfronten. Kom just hem efter 10 dagar på Mallorca med sol och över 20 grader varje dag. Var inne på 3:e förkylningsveckan – känns inte helt bra inför säsongen – så det blev att köra lite försiktigare än tänkt.Men det blev ganska bra med timmar på cykeln ändå och jag börjar bli kompis med min S-works Era 29″. Det finns faktiskt en hel del stig att köra på Mallis trots att det naturligtvis mest är lvg som gäller och trots hostande och fräsande så blev det ändå viss kvalitet i träningen.
Bildbevis följer…

Nu är det snabb omladdning inför Cyklotekets MTB-läger i Lida den här helgen. Verkar vara god uppslutning och det ska bli kul att träna teknik och annat med alltifrån helt färska till rutinerade MTB-cyklister. Hoppas bara den här otroligt sega förkylningen ger med sig. Tufft att ”börja om” men det är bara att gilla läget. Hoppas bara att det inte blir som förra året då det mer eller mindre blev ”riktig” tävlingspremiär på etapploppet i Polen som jag kör igen i maj. Fyra dagar i tokteknisk terräng och med en icke oansenlig mängd höjdmeter är inte direkt någon mjukstart. Sedan är det två etapplopp i Österrike att beta av innan det är dags för masters-EM i XCM i Bad Goisern i början av juli. Inte så långt bort trots allt så det gäller att komma tillbaka utan fler bakslag nu. Men det ska kunna ordnas 🙂

Apropå trevlig cykling: Glöm inte Cyklotekets kundcyklingar i Ursvik på måndagar fram till början av juni (och i höst) förresten https://www.cykloteket.se/cm/lasvart/cykla-med-oss/ 🙂

Petra